Brevet till kungen

Linnea Sandquist
Inlägg: 366
Blev medlem: tis apr 28, 2020 12:59 pm
Ort: Härnösand

Brevet till kungen

Inlägg av Linnea Sandquist »

Brevet till kungen av Tonke Dragt är en pojkfantasybok från år 1962. Till skillnad från många andra fantasyböcker, och i kanske synnerhet fantasyböcker som inte i första hand riktas till fullvuxna, innehåller den lite eller ingen magi. Vilketdera är en tolkningsfråga. Den innehåller också ett stort fokus på riddare och ridderlighet.

Liksom fallet med Hypnotisören såg jag en filmatisering först, och läste boken utifrån frågor som väcktes av filmatiseringen, och förvånades över hur mycket filmatiseringen hade ändrat. Filmatiseringen i fråga är en sex avsnitt lång serie på Netflix, publicerad 2020, som är totalt annorlunda och innehåller exempelvis rasmotsättningar och massor av magi. Beträffande Brevet till kungen är mitt betyg att boken är klart bättre än filmatiseringen.

Världen i boken är i många suggestivt betydelsefulla avseenden så baserad på det medeltida Europa att det blir märkligt om man grunnar för djupt på det, med tanke på att det trots allt handlar om helt fiktiva länder. Det är inte bara så att alla är vita och håller det för så självklart att de kan säga "brun" och mena "solbränd", och att arkitektur och klädedräkter påminner mycket om de i det medeltida Europa och att de har kloster och kapell och dyrkar en gud som bara kallas för Gud - det figurerar också krucifix, vilket får mig att dra slutsatsen att folk är kristna, vilket inte borde vara möjligt i en fantasyvärld eftersom kristendomen uppstod i en geografisk, historisk och kulturell kontext i vår värld och har urkunder som innehåller en massa referenser till detta.

Eftersom Brevet till kungen innehåller så lite (eller rent av ingen) magi, och eftersom folket konsekvent är människor och inte alver eller dylikt, och eftersom folk verkar leva efter medeltida könsroller och så vidare, så går det dock att skippa skepsisen därvidlag och föreställa sig att rikena Dagonaut, Unauwen och Eviellan är något slags alternativt Tyskland.

Dagonaut och Unauwen har den märkliga traditionen att kungen och riket har samma namn. Dessutom heter huvudstäderna rätt och slätt "Dagonauts stad" och "Unauwens stad". Eviellan styrs av en yngre son till kung Unauwen. Vad han heter får man aldrig veta. När jag tänker på Unauwens kungahus lånar jag faktiskt in namn från filmatiseringen som jag just förklarat som sämre, blandar dem med namntraditionen i boken och tänker mig att de heter kung Favian Unauwen, kronprins Iridian Unauwen och prins Viridian Unauwen (eller furst Viridian Unauwen Eviellan, förkortat VUE).

Nå, nu har jag nästan gjort en lika lång presentation av själva världen som den som finns i prologen i boken fast fokuserad på andra saker. Boken är ganska pang på handlingen, som man kanske måste när den huvudsakliga målgruppen inte är fullvuxen. Huvudpersonen heter Tiuri, är 16 år och vakar i ett kapell en kort bit utanför Dagonauts stad tillsammans med fyra äldre killar som heter Wilmo, Foldo, Giosippo och Arman. Arman presenteras som en vän till Tiuri. Vakan i kapellet avslutar en traditionell utbildning till riddare.

I Dagonauts rike utför kungen riddardubbningar regelbundet en gång vart fjärde år. För att bli riddare ska man förutom att ha utbildats som page och väpnare också ha gjort en ettårig militärtjänst hos kungen. Tiuri är något av ett stjärnskott som kommit så långt fast han bara är 16 år gammal.

I alla fall, någon knackar på först dörren och sedan fönstret och ber om hjälp. Tiuri hör det och kommer ut och blir satt av en gubbe på att leverera ett brev till en riddare som ska leverera det till kung Unauwen. Han råkar stjäla en häst som gubben vilseleder honom att tro att den är till låns, varefter han blir jagad av krigare från Eviellan, "röda ryttare". Dessa tjänar av allt att döma inte direkt under VUE utan under en av hans vasaller - deras ledare, Den Svarte Riddaren med den Röda Skölden, är dock så mystisk att jag nu i skrivande stund kom på att det nog inte går att utesluta att det är VUE själv som färdas inkognito.

Och nu börjar det nog bli spoilervarning!

I varje fall, när Tiuri får tag på riddaren han ska leverera brevet till - Den Svarte Riddaren med den Vita Skölden, vars verkliga identitet är riddar Edvinem, herre av Foresterre och känd som en av Unauwens stora hjältar - är denne döende. Han har hamnat i bakhåll för Den Svarte Riddaren med den Röda Skölden och de röda ryttarna. Tiuri lovar riddar Edvinem (som han ännu inte har fått veta namnet på) att ta brevet till kung Unauwen. Riddar Edvinem ger honom också en dyrbar ring.

Efter en del förvecklingar när han bland annat blir anklagad för sin oavsiktliga häststöld, rider han iväg på Edvinems otroligt fina svarta häst Ardanwen. Han får slut på mat, träffar en dårstämplad man som ger honom mat, blir ytterligare jagad av röda ryttare, blir jagad av en grupp som kallas för grå riddare och attackerad av fredlösa som stjäl Ardanwen som sedan blir tagen från de fredlösa av de grå riddarna. Sedan kommer Tiuri till ett fridfullt kloster, kommer till en otroligt gästfri borg vid namn Mystrinaut och blir tillfångatagen av borgherren och dennes vänner, de grå riddarna.

Det visar sig att de grå riddarna är vänner till Edvinem som tror att Tiuri har mördat denne. Herren av Mystrinaut och dennes vackra dotter Lavinia misstänker dock att Tiuri är oskyldig, så de förser honom med svärd, sköld och ringbrynja, så att han genom en blandning av svärdskonst och vältalighet under en synnerligen märklig skenrättegång kan övertyga de grå riddarna om sin oskuld. Det är först efter detta som Tiuri får veta vem Den Svarte Riddaren med den Vita Skölden var. Dessutom får han veta att alla riddare i Unauwen har vita sköldar. Uppenbarligen krävs ingen stor teoretisk bildning för att bli riddare av Dagonaut, eftersom Tiuri inte kände till en sådan utmärkande sak om eliten inom ett grannlands krigsmakt.

Det framgår att riddar Edvinem och en grupp andra riddare, som ingen vet hur det har gått för, var en delegation som kung Unauwen sänt till VUE för att förhandla om fred - det rådde nämligen krig mellan dem, men VUE hade vädjat om fred. En del av kriget hade lagvidrigt nog kommit att utspela sig i Dagonaut, och de lokala riddarna i de krigshärjade delarna av Dagonaut hade bestämt sig för att alliera sig med riddar Edvinem mot VUE. Till saken hörde möjligen att de självständiga hövdingarna i Eviellan före VUE hade brukat kriga både mot varandra och mot Dagonaut, så Dagonauts riddare var vana vid att uppfatta Eviellans riddare och övriga krigsmakt som sina fiender, men de grå riddarna (varav tre är från Dagonaut och en från Unauwen) beskriver det helt enkelt som att Edvinem var god och ädel medan VUE var ond.

Det framgår också att gubben som gav Tiuri brevet förmodligen var Edvinems väpnare Vokia, och det noteras att det var ett udda val av väpnare som Edvinem hade gjort med tanke på Vokias höga ålder.

Nu får Tiuri hjälp av de grå riddarna, som eskorterar honom en bit på vägen till bergen, som utgör gräns mellan rikena Dagonaut och Unauwen. Där ska han träffa eremiten Menaures, som han har blivit lovad ska visa honom ett bergspass om han visar honom riddar Edvinems ring. I bergen får han sällskap av en man vid namn Jaro, som visar sig vara en röd ryttare som färdas inkognito i syfte att lönnmörda honom för att brevet inte ska komma fram, detta efter att Tiuri har räddat Jaros liv så att Jaro inte längre kan med att försöka mörda honom. Jaro varnar honom för en värre lönnmördare, som heter Vaug, och traskar tillbaka samma väg som han kom.

Vid det laget har Tiuri också fått sällskap av den 14-årige pojken Piak, som bor i bergen. Piak får av Menaures i uppdrag att visa Tiuri över bergen, och följer sedan med hela vägen till Unauwens stad.

Piak och Tiuri kommer till staden Dangria, där en korrupt och impopulär borgmästare som visar sig vara kompis med Vaug vill åt brevet. Piak tas till fånga, men Tiuri lyckas fly, lära sig brevet utantill och förstöra brevet, så att det inte längre kan hamna i orätta händer. Tråkigt nog för Tiuri är brevet skrivet på ett främmande språk som han inte alls förstår. Med hjälp av en lokal uppviglare och en folkmassa lyckas Tiuri få Piak befriad.

Det är lite oklart vad som menas med "borgmästare" i Dangria. I verklighetens medeltida Europa var standarden att borgmästare skulle utses av en stads egna borgare, även om det förekom att kungar gjorde övertramp och tillsatte borgmästare i städer. En kunglig ämbetsman med liknande befogenheter kallades för landshövding eller ståthållare. I Dangria antyds det ibland att borgmästaren egentligen är ett slags landshövding, ansvarig inför den gode konungen som antas ha sitt folks bästa för ögonen snarare än direkt inför folket, men sedan händer det sig att folket de facto väljer en ny borgmästare utan att vänta på ett beslut från kungen.

Tiuri och Piak uppmanas att vittna mot den avsatte borgmästaren, men skyndar sig vidare och kommer till en tullstation vid en bro över en stor flod vid namn Regnbågsfloden. Efter många om och men, som innefattar både att de nästan drunknar och att de blir fängslade för att de försöker ta sig förbi utan att betala tull, visar Tiuri riddar Edvinems ring för tullherren, som då släpper förbi dem och dessutom ger dem hästar, mat och pengar - även om han också säger att de är skyldiga att betala tull när de kommer tillbaka.

Sedan blir de jagade av Vaug ett par omgångar, men efter många om och men blir Vaug gripen av stadsvakten i Unauwens stad, och Tiuri och Piak får träffa kungen och framföra meddelandet. Det visar sig att brevet berättar att VUE planerar att mörda sin bror kronprinsen. Tiuri får ett brev som han ska ge från kung Unauwen till kung Dagonaut, och han och Piak ger sig iväg. I bergen får Piak valångest om huruvida han ska stanna kvar eller följa med Tiuri till Dagonaut. Han bestämmer sig först för att stanna, men ändrar sig sedan och följer efter Tiuri.

Tiuri återser borgherren av Mystrinaut och dennes dotter Lavinia, och det framgår att Tiuri och Lavinia är en aning förtjusta i varandra. Tiuri får Ardanwen, som är så svårriden att han själv anses välja sin ryttare och som således tillhör Tiuri eftersom Tiuri har lyckats rida på honom. När Tiuri kommer till Dagonauts stad blir det en intrig om huruvida han ska bli dubbad till riddare eller inte, vilken slutar med att han blir det. En märklig detalj är att han får en vit sköld och blir åtsagd att han ska tjäna både kung Dagonaut och kung Unauwen. Det borde inte gå. Så säker borde inte kung Dagonaut vara på att han och Unauwen alltid kommer att komma överens.

Men i alla fall, Tiuri blir riddare och Piak blir hans väpnare. Sedan flaggas det för en uppföljare, Vilda skogens hemligheter, som jag inte har läst och där alla mina antaganden om allt som inte är solklart i Brevet till kungen kan visa sig vara uppåt väggarna fel.

Boken innehåller en del riddarromantik som snarare hör hemma i riddarromaner än i historieskrivning, men för att vara en fantasybok som inte i första hand riktar sig till en fullvuxen publik är det ändå en anmärkningsvärt historiskt trovärdig bok. Och den är spännande. Kort sagt så tycker jag att den är bra.

Återgå till "Skönlitteratur"