OA Forum

Min dotter är väldigt intresserad av hästar och när hon gick på ridskolan, ville hon att jag skulle följa med henne flera gånger. Det blev totalt tre gånger och sen dess vägrade hon ha med mig till ridskolan. Hästarna blev tokiga av min närvaro. Det hände en ridolycka varje gång jag var med och stod jag nära en häst, högg den efter mig.

Så hästar och jag är uppenbarligen ingen bra ekvation

När jag först såg denna tråd trodde jag du skulle skriva om att du hade hästskräck, men du tycks ju mena att hästar tenderar att ha Suzannefobi.

Johannes Sandquist skrev: ↑

tis okt 27, 2020 10:59 pm

När jag först såg denna tråd trodde jag du skulle skriva om att du hade hästskräck, men du tycks ju mena att hästar tenderar att ha Suzannefobi.

Exakt! De flippar ur totalt när jag är med. Jag fattar ingenting!

Det sägs ju att katter är autistiska och hundar har ADHD. Är hästar månne NT? Jag vet nästan ingenting om hästar.

Linnea Sandquist skrev: ↑

ons okt 28, 2020 6:47 pm

Det sägs ju att katter är autistiska och hundar har ADHD. Är hästar månne NT? Jag vet nästan ingenting om hästar.

Jaa, så måste det ju vara! Det kändes bra i alla fall

Hästar är bäst under huven eller på mackan.

Skämt åsido så tror jag inte på det där med att ge diagnos på generella djurbeteenden.
Speciellt kopplingen autism/asperger och huskatter har jag genuint svårt för då det indirekt hänvisar till att vi är osjälvständiga.
Men kul som humorgrej, absolut.

KimTalman skrev: ↑

fre okt 30, 2020 10:50 am

Skämt åsido så tror jag inte på det där med att ge diagnos på generella djurbeteenden.
Speciellt kopplingen autism/asperger och huskatter har jag genuint svårt för då det indirekt hänvisar till att vi är osjälvständiga.
Men kul som humorgrej, absolut.

Den diskussion kan vi ta i en annan tråd:

https://oa-forum.se/board/viewtopic.php?f=44&t=168

Jag har faktiskt deltagit i "handikappridning" i åtminstone två omgångar i livet både som tonåring och mindre barn, och lärde mig faktiskt att sköta en häst och att galoppera och hoppa över hinder osv. Det var faktiskt kul. Jag respekterar faktiskt hästar och oftast dem mig. Har dock svårt att förstå flickors gullegull-perspektiv på så stora och starka djur.

Jag anser av att mitt liv i tonåren närmast räddades av att ha tillgång till häst. Vi hade inte råd själva, men bodde på landet, och jag fick ha valfri häst som min egen på en bondgård i närheten. Och, jo, den häst jag valde var min bästa vän i många år. Han var känd som bråkig, närmast omöjlig att rida för de flesta. Jag kunde rida honom utan sadel & träns i hagen - det vågade jag förstås aldrig göra utanför hagen, för det vore inte så bra att inte kunna kontrollera hästen om något hände. Men det säger något om hur bra vi kom överens.

Jag har alltid varit bra med djur, och blev i unga år (när detta var känt i bekantskapskretsen) ibland inringd för att hjälpa till framför allt med sjuka djur. Jag kunde få kontakt med de flesta, men det hände någon gång ibland att jag inte kom överens med en speciell häst/katt/hund. Så som det är: alla gillar inte alla.

Jag vet att det ser ut som att flickor/unga kvinnor gullegullar med hästar, men alla aktiva jag har träffat på vet att det är allvar. Bortsett från själva umgänget med djuren är en viktig sak med hästjobb just detta att du vet att det kan vara farligt om du gör fel, eller bara har otur. Det krävs mod för att ta hand om en häst på dåligt humör, eller för att sitta upp igen när man blivit avkastad.

Och det är en mäktig känsla att rida och känna att man samspelar med alla dessa levande hästkrafter...