OA Forum

Har några vilande projekt på skräcktema, typ samma stuk som Stephen King och Johan Ajvide Lindqvist.

Den första historien handlar om en 15-årig kille som blir mobbad av några idioter i sin klass för hans klädstil och musiksmak. Killen i fråga går gubbigt klädd i kostym och bär omkring på en diplomatväska av den kantiga sorten som var vanlig bland affärsmän på 1970- och -80-talen. Han lyssnar uteslutande på death- och black metal. Han är kompis med innehavaren av en obskyr liten skivaffär specialiserad på ovan nämnd musiksmak. Ägaren erbjuder sig att låta sina vänner "fixa" klasskompisarna så de ska ge f-n i att retas. Kruxet är bara att vännerna är vampyrer och dödar mobbarna för att sedan dricka upp deras blod för att själva överleva. Inspirerad av John Ajvides Låt den rätte komma in och mina egna erfarenheter. Utspelar sig 1999 i min hemstad Eskilstuna.

Den andra historien handlar om en kille i 20-årsåldern som kidnappar, torterar och slutligen dödar en nazist. Huvudpersonen är militant antifascist och har en mörk livshistoria; det hela börjar med att hans pappa dör efter att ha blivit ihjälklämd under en bil. Huvudpersonen är ca. 10 år vid tillfället och själv närvarande, olyckan beror på en felkonstruerad garagedomkraft som släpper när killen kommer emot den när han dagdrömmer. Eländet fortsätter sen med div. elaka lärare, kompisar som sviker och destruktiva kärleksrelationer. Inspirerad av flera verkliga fall, Stephen Kings bok Misery och delvis egna erfarenheter.

Den tredje historien handlar om en kille som ska åka på en affärsresa som han kombinerar med att träffa sin flickvän. Planet nödlandar någon helt annanstans, men det går på inga villkor att få reda på var. När huvudpersonen försöker orientera sig i den nya miljön stöter han på helt sjuka, oväntade situationer som inte kan förklaras med kulturskillnad eller dylikt. T.ex. blir han brutalt bortförd av ordningsvakter när han frågar efter wifi på biblioteket, ty det är stor synd där han nu befinner sig. Tanken är väl att skildra min/vår verklighet när vi försöker navigera i NT-samhället. En inspiration är den ungerska författaren Ferenc Karinthys bok Epepe, om någon händelsevis känner till den.

Den fjärde historien är precis påbörjad, liknar lite grand den tredje men ska väl mer skildra hur till synes helt sjuka och vansinniga människor lyckas undgå konfrontation och utkrävande av ansvar genom att manipulera, ingå pakter och smida ränker. Vagt inspirerad av Henry Miller men kommer inte vara lika "porrigt" även om en del snusk förekommer.

Saknar dock inspiration och ork att jobba vidare med dessa projekt just nu.
Men så fort jag mår bättre ska jag ta tag i det.
Alla tips på hur man vidmakthåller en kreativ process tas emot med största tacksamhet.

Mina tre tips för inspiration:

1. Diskutera med en medförfattare eller med någon som är beredd att agera bollplank.
2. Läsa böcker/se filmer vars tema på något sätt angränsar till temat i den del av berättelsen man håller på med.
3. Om du kör fast i någon del, hoppa till någon annan del där inspirationen kanske flyter på lättare.

Jag tycker att konceptet till den första berättelsen verkar riktigt bra.

Beträffande den andra undrar jag över sambandet/icke-sambandet mellan huvudpersonens gärningar och huvudpersonens dåliga uppväxt. Gärningarna verkar ju vara till större delen vara politiskt motiverade, medan problemen i uppväxten inte verkar ha någon koppling till konflikten mellan nazism och anti-fascism.

Med risk för att jag missuppfattat vad för sorts litteratur detta är, får jag för mig att dokumentärserien "I huvudet på en mördare" skulle kunna ge en del inspiration till de två första historierna. Den handlar om verkliga mordfall där man analyserar gärningsmannens bakgrund och finns att se på https://www.viafree.se/

Där finns även "Svenska fall" och "I huvudet på en gärningsman" som är dokumentärserier med besläktat innehåll om verkliga spektakulära kriminalfall.

Intressanta historier du skriver på för övrigt Kim.

Jag har skrivit ca 600 sidor på min självbiografi med arbetsnamnet "Kokta morötter". En tredjedel av detta är klart, en tredjedel är i ordning men inte finslipat och den sista tredjedelen är ett enda kaos.

Detta var för många år sedan och det skrevs under ca ett halvår, kanske ett år.

Varför hade jag inspiration då?
Av den enkla anledningen att jag hade någon att dela skrivandet med, eftersom jag gick en skrivarkurs och när jag inte själv gick en kurs, höll jag en kurs själv. Det är för de flesta nödvändigt att dela texterna med någon och få respons för att hålla igång inspirationen. Det är en av orsakerna till att jag vill att kursen "Läkande skrivande" ska komma igång. Den kursen är uppbyggd på ett sätt som skapar inspiration utan ansträngning och den tar inte mer tid och energi än man själv väljer, men har ändå effekt.

Måste man ha inspiration?
Nej, man måste inte ha inspiration. Om man väntar på att inspirationen ska komma, så lär man inte göra annat än att vänta. Inspirationen kommer när man väl har börjat lägga energin på skrivandet. Bäst är att avsätta en stund varje dag eller vecka och se till att skriva, även om det blir rappakalja.

Tack för bra tips, lär ju få tid att skriva nu när jag blir utan jobb...