Lex Diabolis Universalis - min mörka livsfilosofi

[KimTalman]

Det handlar inte om att det inte stämmer in.
Både Ronny Eriksson och den lyckliga pessimisten sätter fingret på det jag tar upp.
Men det är på en ytlig nivå och främst menat som humor, om än med en allvarlig underton.
De nöjer sig med att konstatera att det mesta är skit och att man gör bäst i att "gilla läget".
Inget fel med det alls, men min filosofi är gravallvarlig och om du läser punkterna igen ser du att jag går betydligt djupare än komikerna i klippen ovan.

Jag förstår ditt allvar. Humorn är väl snarare ett verktyg att mäkta med för min del. Och jag går upp och ned som en berg-och-dalbana. Det du försöker undvika, antar jag. Just nu är detta min inställning: "I dagens läge är drömmar öronmärkta för utvalda grupper. Och politikerna har sett till att blockera alla tänkbara vägar, som kan leda till nya positiva möjligheter."

Jo, så är det naturligtvis.
Humor kan göra underverk ibland.
Och känner väl till det där med att ha en högst varierande sinnesstämning.
Jobbigt, ryckigt och man vet till slut inte var man står riktigt.
Försöker mycket riktigt undvika det.
Går lättare nu på hösten när vädret är lite svalare och rutinerna börjar sätta sig igen.

[Johannes Sandquist]

- De bästa och sämsta besluten ligger precis intill varandra.

Jag anar vad du menar men kan du utveckla det här Kim?

[KimTalman]

- De bästa och sämsta besluten ligger precis intill varandra.

Jag anar vad du menar men kan du utveckla det här Kim?

Tar ett ganska tydligt påhittat exempel för att illustrera.
Jag är på en fest och det finns en kvinna där som jag är intresserad av och får kontakt med.
Vi börjar snacka och samtalet flyter på bra, jag känner att det skulle vara trevligt att följa henne hem/låta henne följa med mig hem för privat snack och ev. mer.
Försöker få till det så att vi går hem till någon av oss tillsammans men hon är lite velig, typ "det skulle vara mysigt men...".
Om jag då säger "kom igen nu, det blir jättemysigt" samtidigt som jag tar på henne i två sekunder så lackar hon ur och drar.
Om jag istället tar en gentlemannamässig approach och föreslår att hon kan få mitt nummer och fundera på saken händer istället ingenting.
Dock - om jag säger "kom igen, det blir mysigt" och tar på henne i mellan 1,5 och 1,75 sekunder så ger hon efter och följer med hem på ett lyckat mys de luxe.
Upplever att det ofta är just på detta sätt, man måste ligga så nära det förbjudna/felaktiga/socialt oacceptabla beteendet som möjligt utan att gå över en osynlig och hårfin gräns som man själv inte har koll på för att få maximal vinning.
Gör man ingenting händer ingenting.
Går man däremot minsta lilla för långt händer istället fel eller tråkiga saker.

[Johannes Sandquist]

Upplever att det ofta är just på detta sätt, man måste ligga så nära det förbjudna/felaktiga/socialt oacceptabla beteendet som möjligt utan att gå över en osynlig och hårfin gräns som man själv inte har koll på för att få maximal vinning.
Gör man ingenting händer ingenting.
Går man däremot minsta lilla för långt händer istället fel eller tråkiga saker.

Man måste alltså så att säga våga för att vinna samtidigt som det ökar risken för totalförlust. Men då har man ju valet om vad som är viktigast av att ha chans att vinna eller undvika att totalförlora.

[KimTalman]

Jo, så är det naturligtvis.
Men det är just detta att gränsen mellan storvinst och totalförlust har kommit att bli så hårfin som gör det moderna livet så komplicerat.
Visst har detta alltid funnits men historiskt sett har det främst gällt krig och annat som "vanliga människor" inte behövt befatta sig med så länge de inte är direkt inblandade.
Idag gäller det väldigt mycket även för t.ex. att hitta rätt partner eller jobb, något som historiskt har varit mer reglerat utifrån ens egna ansträngningar och mindre utifrån tur och risk-/chanstagningar.