Kungaval i fiktiv antik stadsstat

[Linnea Sandquist]

Tänk er att alla forummedlemmar som läser det här på något sätt har fått rösträtt i ett kungaval i någonting som liknar en antik stadsstat. Det finns fyra lagliga och två mindre lagliga kandidater. De lagliga är den avlidne monarkens fyra söner prins A, prins B, prins C och prins D. De mindre lagliga är magistrat E, som är en byråkrat som inte har några släktkopplingar till kungafamiljen, och prinsessan F som är den avlidne monarkens dotter.

Valtal:

Prins A: Jag är den döde kungens äldste son, vilket innebär att jag har en diplomatisk fördel i förhandlingar med monarkier med förstfödslorätt. Jag tänker inte lova någonting. En kung måste ha stort politiskt svängrum för att kunna regera effektivt. Ni får helt enkelt lov att lita på mig.

Prins B: Jag tänker erövra landet X, och använda krigsbytet och de ökade skatteinkomsterna till att bygga akvedukter, så att alla här i staden får rent vatten, och amfiteatrar, så att folk får mindre incitament att använda droger. Jag tänker också införa en jordreform som gör många av de fattiga betydligt mindre fattiga men några av de rika något mindre rika.

Prins C: Jag tänker förlänga vapenvilan med landet X och försöka skapa en försvarsallians med X och Y mot det större landet Z. Samtidigt tänker jag skicka sändebud till Z och tala om att jag vill ha fredlig kontakt med dess ledare. Beträffande jordreform så kommer det inte på fråga - det vore stöld! Däremot tänker jag se till att få alla lagar nedskrivna i en enda lagbok, och hoppas att det ska leda till en lägre grad av godtycke i rättsskipningen. Lagar är till för att följas, och därför tycker jag inte om att magistrat E och prinsessan F tänker försöka ställa upp i det här valet. Det har de ingen rätt till!

Prins D: Hej! Jag är här för att några av mina kompisar övertalade mig att gå hit. Jag vill egentligen inte bli kung, men kan ändra mig om jag får tillräckligt många röster. Jag har högsta betyg i alla ämnen i skolan, så jag är bevisligen intelligent. Jag har två flickvänner, men till skillnad från mina tre bröder har jag aldrig sex med andra mäns fruar. Jag fick faktiskt ett erbjudande från en gift ung dam häromdagen, nämner inget namn, men tackade nej. Det är anmärkningsvärt att min bror prins C ibland har kärleksaffärer med gifta kvinnor, med tanke på att lagen är så viktig för honom och det faktiskt är olagligt.

Magistrat E: Folkets intressen tjänas inte av att makten ligger hos en enda familj, som tar sin makt för given och knappt känner till hur vanligt folk har det. Jag har naturligtvis inte rätt till någon kunglig titel och gör heller inte anspråk på att väljas till kung. Men lyssna, gott folk! Om ni istället för att välja en kung utser mig till diktator för två år, så lovar jag att införa demokrati. Istället för en kung, kommer ni att få en senat ledd av två konsuler, och nya val kommer att hållas varje år istället för en gång per generation.

Prinsessan F: Jag tycker att kvinnor har en alldeles för svag ställning i det här landets politik. Ta t.ex. den där lagen om att kungadöttrar bara är valbara till monarkämbetet om det inte finns några kungasöner. Det är ju idiotiskt! Jag har ju samma ädla blod som mina bröder! Rösta på mig som drottning, så ska jag föra en balanserad politik och fråga de lärdaste männen och kvinnorna till råds om allt.

Hur skulle du rösta? Motivera gärna varför!

[Johannes Sandquist]

Jag skulle antagligen rösta på prins B eftersom det han lovar bäst gynnar flest, sådana som jag i denna hypotes. Alltså statens medborgare.

[Linnea Sandquist]

Jag argumenterar i princip för magistrat E:s linje i den här tråden:

https://oa-forum.se/board/viewtopic.php?f=74&t=124

Problemet med att i ett val faktiskt rösta för en ändring av styrelseskicket till det bättre, är att det inte är säkert att de partier eller politiker som försöker driva igenom det har någon plan på hur de ska sköta alla akuta politiska frågor som finns under övergångsperioden, eller att den planen inte i så fall är sämre än den det minst dåliga av de andra partierna har.

Detta är prins B:s och prins C:s stora styrka i det här valet - de har någonting konkret att komma med i sakfrågor. Prins B och prins C är inspirerade av popilares resp. optimates i den romerska republiken.

Popilares värnade om det egna folket men stod för en aggressiv utrikespolitik. Optimates hade en fredligare inställning till andra folk men struntade i större delen av sitt eget, samt värnade om adelsprivilegier och om befintliga lagar och traditioner. Optimaterna värnade mer om republiken än popilarerna, och det var popilarerna som införde kejsardömet.

Eftersom den här fiktiva stadsstaten är ett kungarike, får C:s konservatism i fråga om styrelseskicket rakt motsatt effekt jämfört med optimates. Prins C:s försonande drag i fråga om inrikespolitiken är istället att han vill göra rättskipningen mindre godtycklig. Detta är dock troligen inte till någon större hjälp för flertalet av dem som förtrycks av dålig rättskipning, eftersom lagarna som prins C vill sammanställa förmodligen är urusla.

Angående utrikespolitiken vet jag att det måste finnas bakgrund som medborgarna troligen känner till men som inte framgår tydligt i valtalen, angående länderna X, Y och Z. Hur kriget mot X egentligen började tänker jag mig skulle kunna ha avgörande betydelse för huruvida jag skulle rösta på prins B eller magistrat E. Jag skulle vara en alltför varm anhängare av jordreformen för att kunna tänka mig att rösta på prins C, men jag skulle ha förståelse för om någon annan gjorde det av utrikespolitiska skäl.

Prinsarna A och D är naturligtvis helt uteslutna för mig. Prinsessan F har en liknande problematisk attityd till sin kungliga börd, och "balanserad politik" betyder troligen ingenting positivt. Däremot är stadsstaten ett patriarkat som skulle kunna må bra av en nypa feminism, men det skulle då behöva vara en feminism som handlade mer om vanliga kvinnors villkor. Det största hoppet för att prinsessan F ändå skulle kunna åstadkomma någonting gott, är om hon skulle välja goda autister från det här forumet som sina rådgivare.

Nu utgår jag naturligtvis från att jag skulle ha något sånär samma åsikter som i verkligheten. Det går ju att argumentera för att det skulle vara långt ifrån säkert, om jag verkligen vore medborgare i stadsstaten på riktigt.