Ljudkänslighet

[anders]

Sitter och funderar på det här med ljudkänslighet och varför man blir så himla trött jämt.

Har lärt mig att jag är ljudkänslig och att exempelvis använda hörlurar för att koncentrera mig bättre. Många med mig verkar tycka att det är skönt att stänga av intrycken utanför med hjälp av musik. Men till skillnad från exempelvis hörselskador, så uppfattar jag det som att åtminstone min typ av ljudkänslighet handlar om vissa ljud. För mig verkar det handla om röster. Det känns som att alla människor runt mig pratar lika högt, vilket gör det jättesvårt att koncentrera sig och fokusera på exempelvis ett samtal eller en uppgift. Och efteråt blir jag helt slut. När jag befinner mig i situationen känns det som att alla skriker åt mig, vilket gjort att jag utvecklat ångest över dessa situationer.

Samtidigt har jag alltid uppskattat ljud och musik. Jag har alltid gillat att lyssna på alla små detaljer i exempelvis en låt. Vilka ljud som används och hur musiken byggs upp. Det känns alltid lättare att hantera ljud som man själv kan styra över. Men det känns ibland frustrerande att inte kunna beskriva för andra personer som kanske bara känner till hörselnedsättningar att det kan vara skillnad på hur man uppfattar olika former och typer av ljud. Att ja, mina hörseltester har varit ok (även om jag numera har en del tjut i öronen av olika skäl), men att det bara är en massa brus i mina öron när många pratar samtidigt i en social situation. Eller att jag lyssnar på någon längre bort istället för den som försöker få min uppmärksamhet. Ibland känns det som att alla som pratar försöker knuffa mig.

På sistone försöker jag vänja mig vid att jag inte riktigt har behov av att vara i situationer där det är många människor. Att det snarare är någonting jag lärt mig att man ska känna behov av. Att veta om det gör det lättare, eftersom jag då inte behöver lägga energi på något som mest tar min energi.

[KimTalman]

Känner igen mig väldigt mycket där.
Har själv en synnedsättning vilket gör att hörseln är mycket starkare än normalt.
Situationer med mycket folk är rent plågsamma.
Musik däremot är trevligt och min förmåga att urskilja detaljer gör att jag alltid attraherats av komplex musik såsom progrock, extrem metal och viss typ av jazz och elektronisk musik snarare än trance, pop, soul m.m. som majoriteten verkar uppskatta för att det är "lättlyssnat" (i mina öron både ytligt och plågsamt på samma gång).
Lyssnar också gärna på musik när jag måste vara i bullriga miljöer såsom tåg, men samtidigt kan jag inte skärma av så mycket som jag skulle vilja eftersom jag är beroende av hörseln för att orientera mig.

[anders]

Tack för din kommentar. Ja, har du en synnedsättning förstår jag om det blir ännu starkare för din del. Det är intressant att just situationer med mycket folk blir plågsamma, men att det inte blir samma problematik med viss musik. Jag skärmar också ibland av i bullriga miljöer, men tycker också att det blir svårare att följa med på vad som händer runtomkring så det blir inte så ofta längre utom möjligen på tåg och buss där man sitter still.

[Johannes Sandquist]

Jag har också svårt för olika ljud som ibland kan vara rent plågsamma, men blir inte trött av det på längre sikt utan det är en frustrerande och distraherande påfrestning för stunden. Ljud man själv valt har jag helt klart lättare för än annat.

[Anna H]

Jag har alltid beskrivit min ljudkänslighet som att jag inte har något filter. Jag tar in allt lika starkt, och kan ofta inte koppla bort ett samtal i kontoret bortom det bredvid om dörrarna är öppna. Sen har jag också svårt att låta bli att lägga mig i samtalen.

Vissa ljud kan också vara triggande. Särskìlt om jag ska göra nått kognitivt krävande (som att parkera bilen eller nått) när jag är trött (vilket jag är typ jämt).

Jag kan använda musik som avskärmare på jobbet, men då behöver det vara tråkig musik som jag lyssnar på samma gång på gång. David Guetta är tråkigast, och därför bäst i det syftet.