OA Forum

Ett specialintresse jag haft sen jag var 18 är österländsk kampsport.
Speciellt karate och motsvarigheter i Korea och Kina, t.ex Tae kwon do.
Mitt problem har dock varit att hitta en klubb med en OK lokal som inte tummar på den österländska disciplinen.
Burpees, armhävningar och löpträning kan jag göra på gym eller annan plats.
På många klubbar i ursprungsländer verkar det som att man först mediterar och hälsar in med div. bugningsritualer, sen håller mästaren en föreläsning på allt ifrån 1-30 minuter varefter man kör grundläggande teknikträning som uppvärmning som stegras upp från lugnt och flytande tempo till extremt snabbt och hårt tempo.
Sen går man på applikationer, varvar mönster med parövningar, kamp och självförsvar.
Alla tekniker och kombinationer uttalas givetvis på originalspråk och precis som i militären ska eleven svara med motsvarande ja och titel på originalspråk vid tilltal eller tillrättavisning under träning.
När träningen närmar sig slutet kör man stretch och sen mediterar man igen och hälsar ut på motsvarande sätt.
Drömmen är att hitta en klubb som är så nära detta som möjligt där jag kan träna stenhårt typ tre gånger i veckan.
Har testat de flesta kampstilar och Shotokan Karate är det som funkat bäst hittills, en skola inom karaten med många ursprungliga moment från Tai chi i kata (mönster), långa, djupa ställningar och kantiga tekniker. Fri fight utövas först efter svart bälte.
Får väl se om jag hittar någon sådan klubb någon gång....

Jag trodde att alla klubbar i Sverige fungerade så som du beskriver att de gör på många klubbar i ursprungsländerna. När jag gick i karate för en evighet sedan i tonåren, så fungerade det exakt så.

Det var inte speciellt länge som jag tränade. Jag tog inga bälten alls och var väl mest intresserad av själva träningen som är den absolut bästa av all form av träning jag har gjort. Så jag gick en grund i tre månader vid tre tillfällen.

Min fysiska förmåga med mina knän satte stopp för en hel del, men jag lärde mig en del kator och sånt. Och en del japanska ord.

Det var hårda regler. Om man missade att buga när man gick in i dojon, fick man inte vara med den gången.

Det var med Shingo Ogami och på Samurai dojo i Göteborg.

Jag tränade Judo från att jag var cirka 11 till 16 år gammal. Det var väldigt givande och jag utmärkte mig i gruppen med att jag så pass lätt kunde lära mig och komma ihåg de japanska begreppen (autistisk specialförmåga). När familjen flyttade från Sundsvall till Härnösand avbröts min relation till denna sport.

Har tränat på en klubb där det var ganska hårt och autentiskt, Goju kai karatecenter i Eskilstuna.
Tyvärr har de en hel del annat konstigt för sig, t.ex. att man måste sälja div. lotter och skit för att få vara med och träna.
Det är en sak att man hjälps åt att städa dojon och på de sätt man kan gör reklam för klubben, men tycker gränsen går vid att sälja bingolotter och sådant.

Nu är det ju pilsnerinfluensa så då ligger kampsporten definitivt på is.
Men så fort det lättar ska jag göra ett nytt försök.
Har testat en klubb i Västerås; bra träning men halvsunkig lokal i fel ände av stan.
Finns en till klubb som ligger betydligt närmare, ska testa där när tillfälle ges.