Oj oj oj. Inte illa ment, men jag kan säga att Wicca är ungefär som feminism, eller som brittisk filosofi, eller som kristen tro. Nämligen: det finns väldigt många olika inriktningar/traditioner, så det är svårt att säga något som gäller alla inom Wicca. Men här kommer hur som helst ett inledande försök (med en del svengelska eftersom jag läser mycket på engelska).
En sak som nästan alla tar upp är en (återgång till) gemenskap med resten av jorden, både djur och växter, ibland i form av Moder Jord (under olika beteckningar). Inte helt förvånande knyts detta an till tidigare "hedniska" religioner, och ibland också till de "häxor" som förföljdes och brändes förr. (Sen är det förstås inte så säkert att alla som pinades ihjäl praktiserade "trolldom". Det kan ju handlat om maktspel, eller varför inte reaktion på människor som upplevdes som alltför avvikande.)
En del inriktningar fokuserar på det kvinnliga, eventuellt triaden jungfru/dotter-moder-den gamla (
maiden-mother-crone) som tre gudinnor eller som tre aspekter av gudinnan. Andra framhåller att gudinnan och guden är lika viktiga, och de sägs ibland komplettera varandra på ganska traditionellt sätt, som t.ex. illustreras av att en bägare på altaret då symboliserar gudinnan medan den kniv ("athame") man använder för att röra om brygden i bägaren symboliserar det manliga.
Väldigt många är ecklektiska och uppmanar den som vill praktisera Wicca att utforska olika riktningar och ta till sig det som känns rätt och riktigt. Man kan plocka ihop sitt personliga Wicca-smörgåsbord. Sen finns det en del strikta traditioner, och det är förstås oftast de som har "covens": sammanslutningar som t.ex. firar högtider och utför ritualer tillsammans. Inom "covens" finns ofta en hierarki av något slag, och ett krav på att ha varit med en viss tid (ofta ett år och en dag) innan man ses som fullvärdig medlem.
Högtider, ja. Dessa är åtta stycken som tillsammans utgör "
The Wheel of the Year", årshjulet, och de visar på att många (alla?) inom Wicca ser livet i form av cykler snarare än linjärt. Högtiderna är traditionellt kopplade just till naturen/årstiderna och det gamla bondesamhället och går under delvis olika namn inom olika traditioner. Man firar höst/vårdagjämning och sommar/vintersolstånd. Och så fyra till, med än tydligare originalkoppling till bondesamhället. Flera av våra "vanliga" högtider sammanfaller med Wicca-högtider ("
sabbats").
- Samhain/Alla Helgons Dag (numera även Halloween): vintern närmar sig (och man hämtar hem djuren från betet). Nyår inom Wicca.
- Yule/jul - vintersolståndet, den mörkaste natten.
- Imbolc i början av februari - då firas det kommande ljuset och mer allmänt det som spirar och växer fram.
- Ostara - vårdagjämningen, då man förstås gärna uppmärksammar balansen mellan mörkt och ljust.
- Beltane/Valborg (nästan, Beltane anges ofta som 1 maj, inte sista april, men exempelvis bålbrännandet är gemensamt). Ofta fruktbarhetsriter, i både bokstavlig och bildlig bemärkelse.
- Litha/midsommar - sommarsolståndet, som bekant årets längsta dag.
- Lammas kring 1 augusti - start på skörden.
- Mabon, höstdagjämningen mot slutet av september, åter ett tillfälle att beakta balansen mellan ljust och mörkt - och ett tillfälle att fira den rikliga skörden som nu bör vara bärgad!
Vill man börja praktisera Wicca är just högtiderna ett bra sätt. Lägg in dem i kalendern och fira dem. Du behöver inte sätta igång med fastlagda ritualer. Tänd ett ljus och fundera på var du är i årshjulet. Var du är just nu, och var du vill vara. Det räcker bra så, gärna med en extra liten tanke på resten av världen också.
Man behöver inte se Wicca som religion. Många ser det "bara" som en praktik, ett sätt att återknyta till naturen och världsalltet i den bemärkelsen att man ser sig själv och mänskligheten som en del av en väldigt mycket större helhet. Inte människan och så resten, som det förenklat har varit ett antal hundra år...
Personligen är jag just en sådan praktiker. Jag kan lägga pannan mot ett träd och känna mig lugnad. Jag struntar fullkomligt i om jag därmed kommunicerar med trädets själ, eller kanske världsalltet, eller om jag bara inbillar mig. Det fungerar för mig. Det räcker bra så.
Man kan stanna där. Eller man kan t.ex. börja med någon form av magi också. Det finns förstås olika uppfattningar om hur man ska utföra magiska ritualer också, en del väldigt bestämda med krav på vissa ingredienser som ska placeras och hanteras på vissa sätt, andra menar att det yttre (som ljus, rökelse, örter och kristaller, eller märkligare saker) bara är där för att hjälpa till med koncentrationen, och att allt handlar om att fokusera så fullständigt att den yttre världen snällt rättar sig efter ens önskemål.
Varför Wicca? Med ursäkt till de som är kristna: jag menar inte att såra eller racka ner på er tro, det här är "bara" mina uppfattningar. Jag gick ur kyrkan för x antal år sedan, och ser kristendom som en religion som på en gång förhärligar människor (som styrande över andra djur och naturen) och förminskar dem ("jag, fattiga syndiga stackare..."). Men jag kände behov av någon utompersonlig samtalspartner, så att säga, och jag tog till mig Wicca just för att det är ett tankesätt där det är helt i sin ordning att vara solitär om man vill (och vill man söka gemenskap går det också bra), och för att man kan utforma sin praktik (eller tro) på det sätt som känns rätt för en själv.
I synen på människan är det (förenklat) tvärtom relativt de delar jag lyfte fram som negativa för mig i kristendomen: människan uppmuntras att känna sig som en del av helheten utan att se sig som förmer. Men samtidigt är det inte ett dugg syndigt att vara "självisk". Vill man utforma en ritual för att få drömjobbet, eller vinna drömpartnern, eller bli rik, etc., är det fritt fram. Men det allra sista de allra flesta lägger till i sina ritualer är viktigt: "
an' it harm none" - "och det skadar ingen". Du är fri att göra vad du vill så länge du inte skadar någon, dig själv eller andra.
Och, jodå, det finns förstås "svart häxkonst" också. Kanske rentav "
dark Wicca", men det är undantaget. Wicca betyder i stort sett alltid att man anslutit sig till "
The Wiccan Rede":
Bide the Wiccan Laws we must In Perfect Love and Perfect Trust.
Live and let live. Fairly take and fairly give.
Cast the Circle thrice about to keep the evil spirits out.
To bind the spell every time let the spell be spake in rhyme.
Soft of eye and light of touch, Speak little, listen much.
Deosil go by the waxing moon, chanting out the Witches' Rune.
Widdershins go by the waning moon, chanting out the baneful rune.
When the Lady's moon is new, kiss the hand to her, times two.
When the moon rides at her peak, then your hearts desire seek.
Heed the North wind's mighty gale, lock the door and drop the sail.
When the wind comes from the South, love will kiss thee on the mouth.
When the wind blows from the West, departed souls will have no rest.
When the wind blows from the East, expect the new and set the feast.
Nine woods in the cauldron go, burn them fast and burn them slow.
Elder be the Lady's tree, burn it not or cursed you'll be.
When the Wheel begins to turn, let the Beltane fires burn.
When the Wheel has turned to Yule, light the log and the Horned One rules.
Heed ye flower, Bush and Tree, by the Lady, blessed be.
Where the rippling waters go, cast a stone and truth you'll know.
When ye have a true need, hearken not to others' greed.
With a fool no season spend, lest ye be counted as his friend.
Merry meet and merry part, bright the cheeks and warm the heart.
Mind the Threefold Law you should, three times bad and three times good.
When misfortune is enow, wear the blue star on thy brow.
True in love ever be, lest thy lover's false to thee.
Eight words the Wiccan Rede fulfill: An ye harm none, do what ye will.
