Katarina Bergströms blogg

[Linnea Sandquist]

Katarina Bergström skriver:

Varför ska det vara så svårt att hitta en bra karl, och att komma över en dålig karl?

Nu senast har jag haft ett förhållande med en gift man igen, under vilket han var otrogen mot sin fru igen, men inte hade någon som helst avsikt att lämna henne för mig. Naturligtvis inte! Den där mannen har otrohet som en del i sin livsstil. Och det rör sig inte om något slags fritt förhållande. Förra gången hans fru fick veta att han hade en annan kvinna blev hon, som han uttryckte det, "vansinnig". Tacka fan för det, det hade jag också blivit.

Och nu var det alltså jag som var den andra kvinnan. Ja, vad gör man när alla de attraktiva männen är eller visar sig vara gifta?

Jag har förstås fått en del råd som är avsedda att vara konstruktiva: sök en annan kvinna istället, nöj dig med någon mindre attraktiv man, bara strunta i att söka en relation.

Det finns dock inbyggda svagheter i dessa råd. Jag menar, om jag låter mig "plockas upp" av någon jag inte är attraherad av, vare sig det nu rör sig om en flata eller om en mindre attraktiv man, kommer det att bli en massa pinsamheter så fort hen vill ha sex eller ens så mycket som en kyss. Och om jag nöjer mig med att förbli singel hela livet, så förblir jag väl singel hela livet, men då missar jag också någonting som jag verkligen önskar mig av livet.

Så då var man alltså där igen. De där gifta männen. Den senaste jobbar som psykolog. Han är nio år äldre än jag och hans fru är sex år äldre än han. Han har varit otrogen mot henne med minst en, förmodligen flera, andra kvinnor före mig och kommer säkert att hitta någon ny efter mig. Man kan ju tycka att en psykolog borde förstå ta större ansvar för sina relationer. Han borde förstå att han sårar kvinnorna runt omkring sig. Han kanske förstår det men struntar i det, vad vet jag.

Jag önskar att jag hade kunnat säga att jag var trött på honom, och inte bara på hans förnedrande kvinnosyn och den frustrerande rollen som den andra kvinnan. Att jag bara med lätt hjärta kunde gå vidare och hitta det där ytterst sällsynta exemplaret av attraktiv man som vill ha mig som den enda kvinnan. Jag har i alla fall gjort slut med skitstöveln, så det är väl alltid en början.

Sedan, när (eller om) jag hittar det där ytterst sällsynta exemplaret av attraktiv man, så hoppas jag på en nästan löjligt småborglig idyll med min rejäla karl, ett sött litet hus och minst ett sött litet barn. I mina fantasier ska vi ha en dotter som heter Rosa, och när hon förr eller senare kommer in i en period då hon vill vara tuff och kanske inte tycker att Rosa är det optimalt tuffa namnet, kommer jag att säga: "Rosor är visserligen mest kända för att vara vackra och lukta gott, men det är också så att rosor har taggar."

Dags att påbörja steg två: att sluta föreställa sig att Rosas pappa ska se ut som en viss 44-årig psykolog.