Hypnotisören

[Linnea Sandquist]

Hypnotisören av Lars Kepler är en deckare som jag har läst relativt nyligen. Lars Kepler är en pseudonym.

När jag började läsa boken hade jag högt ställda förväntningar. Jag hade sett en filmatisering och tyckt att den var bra, trots att det fattades en del detaljer för att den riktigt skulle gå ihop, detaljer som jag var säker på skulle finnas med i boken. När jag lånade boken på biblioteket såg jag dessutom att den var en riktig tegelsten - lovande för den som efterfrågar detaljrikedom. Emellertid hade filmatiseringen ändrat mycket på handlingen, och den handling som verkligen fanns i boken var inte alls vad jag hade hoppats på. Jag kommer att utveckla resonemanget i tråden "Bok/film-jämförelser" direkt under "Kultur".

Boken börjar med att Erik Bark, expert på akut chock och trauma (alltså blödningschock och allvarliga fysiska skador) och tidigare hypnosterapeut, väcks av en polisen Joona Linna som ber honom att komma och undersöka den allvarligt skadade 15-årige Josef Ek, som ligger på sjukhuset och som denne vill förhöra. Familjen Ek har blivit massakrerad: fadern, som är idrottstränare, har huggits ihjäl på sin arbetsplats, den 5-åriga yngsta dottern har styckats och modern har, förutom ett antal vanliga knivhugg, fått ett snitt utmed ett ärr efter ett kejsarsnitt. Josef har ett mycket stort antal knivhugg över hela kroppen. Joona tror att någon är ute efter att massakrera hela familjen, vilket i så fall innebär att den 23-åriga äldsta dottern Evelyn, som bor någon annanstans och som polisen inte har hittat, är i fara.

Boken utspelar sig mestadels i Stockholm. Miljöbeskrivningarna är detaljerade på ett sätt som får mig att gissa att Lars Kepler bor i Stockholm och känner staden väl. Själv bor jag i Härnösand och har inte alls särskilt god koll på Stockholm. När handlingen för ett litet tag flyttar sig till södra Lappland märks det tydligt att Lars Kepler inte bor där. I boken talar nämligen en stor andel av befolkningen där ett finskugriskt språk som kallas för finska och som tycks vara en sammanslagning av verklighetens finska, samiska och tornedalsfinska - tre språk som inte ens sammanlagt har den spridningen som Joona Linnas finska har.

Boken innehåller flera intriger som löper parallellt, och flera återblickar. Just mängden delintriger är egentligen inget problem i en tjock bok som Hypnotisören, utan kan snarare vara en tillgång, även om det gör boken svårare att redogöra för. Tyvärr anser jag dock att vissa delintriger i den här boken helt enkelt suger.

Deckare är en genre som man inte kan avslöja mycket om utan att det förstör spänningen, och jag tänker inte heller undvika att beskriva upplösningen, så: Spoilervarning!

En intrig som är snabbt avklarad är den kring Joonas roll i utredningen. Han hör till rikskrim och kom först med i princip av misstag, eftersom den chockade lokalpolis som hittat modern, dottern och Josef ringt på fel polisradio. Nu får vi veta att Joonas pappa också var polis, och att denne blivit ihjälskjuten med en hagelbössa av en barnmisshandlare sedan en kollega vägrat följa med eftersom denne hellre fortsatte hänga vid en kiosk eftersom denne tyckte att barnmisshandel är okej. Den här återblicken fann jag riktigt lovande - en deckare som antydningsvis vågar göra upp med polisens flata syn på barnmisshandel!

I verkligheten finns ett fall i Göteborg 2015 där det fanns filmbevis på att en personalkärring hade misshandlat en autistisk pojke på dagis men där polisen ändå lade ned förundersökningen på grund av påstådd brist på bevis, vilket bevisar att Göteborgspolisen är för att dagisbarn i allmänhet och autistiska småpojkar i synnerhet ska behöva bli misshandlade av elaka kärringar!

I alla fall, Joona undersökte brottsplatserna och kom fram till att mannen hade mördats först, eftersom han kunde utläsa av blodspåren att mördaren varit piggare under det mordet än under de senare. De andra poliserna trodde först att det skett i den andra ordningen, och att det varit någon hyperaggressiv knarkande torped som varit ute efter fadern för dennes spelskulder, men den rättstekniska undersökningen visade att Joona hade rätt.

En av huvudintrigerna är den med Josef Ek. Joona Linna övertalar Erik Bark att hypnotisera Josef som ett sätt att ta sig förbi svårigheterna att förhöra honom. Då erkänner Josef under hypnos att det var han som dödade föräldrarna och lillasystern och knivhögg sig själv. Hypnosen förmedlar även en återblick till en situation då den äldre systern Evelyn uppmanar Josef att bitas. Nu misstänker polisen Evelyn för anstiftan till morden. Josef vaknar och gnäller om att hypnotisören har "knullat med hans hjärna", och saken kommer ut i pressen vilket skadar Erik Barks rykte.

Därefter letar poliserna och Erik Bark - som följer med poliserna mer än vad som är riktigt rimligt i den här boken - upp Evelyn, som är deprimerad och har självmordstankar. Det är nämligen så att Josef har hotat med att döda fadern för att utpressa Evelyn till att ha sex med honom! En extremt osannolik historia nystas upp:

Evelyn har alltid tagit hand om Josef eftersom modern fick en psykos sedan hon fött Josef med kejsarsnitt och sedan inte kunnat knyta an till honom när hon kommit hem efter ett år på psykiatrisk klinik, och eftersom... - nej, det framgår inte varför fadern var frånvarande! Nå, en sjuklig mor som är kärlekslös mot ett av sina barn och en allmänt försumlig och ansvarslös far är väl inte så osannolikt, men håll i er nu! Josef har sextrakasserat Evelyn sedan han var 8 och hon 16! Josef brukade även slå och bita sina systrar, och trots att Evelyn också bets och slogs ska hon ha varit livrädd för honom. Och trots att modern älskade lillasystern mest, Evelyn näst mest och Josef minst verkar hon inte ha försökt stoppa Josef från att spöa upp lillasystern som ett sätt att utpressa Evelyn.

Alltså, Lars Kepler minns uppenbarligen inte alls hur det var att vara 8 år. För lågstadiebarn ter sig mellanstadiebarn som potentiellt livsfarliga muskelberg. När jag var 8 år var pojkarna i min klass rädda för tjejbaciller och för att någon flicka skulle försöka tvångspussa dem - någonting som det hände att flickor utsatte pojkar för i tecknade serier, där pojkarna orealistiskt nog i något avseende verkade uppskatta det. Varken pojkar eller flickor ville uppleva att bli kär eller att pussas eller att ha sex. När vi lekte läkare hände det att patienten bad att få "kärlekskörteln" utopererad och att läkaren ställde upp på det utan betänkligheter. Ungefär sådär fortsatte det under hela låg- och mellanstadiet. I högstadiet ändrades det; då blev somliga intresserade av att diskutera vilka som var snygga och vad man hade för drömkille/drömtjej och andra av snuskskämt och snuskvisor.

Alltså, den lille galningen Josef gjorde allt för att förmå den enormt mycket större och starkare Evelyn att göra saker med honom som inget förpubertetsbarn vill uppleva. Saker som Evelyn mycket riktigt kommenterade att det skulle ha varit olagligt om hon gjorde med honom. Detta påstod i alla fall Evelyn, och poliserna trodde henne och senare händelser i boken visar att detta är Sanningen med stort S i den orealistiska värld som skildras i Hypnotisören.

Sedan rymmer Josef från sjukhuset, dödar en sjuksköterska, skadar en man svårt och stjäl en bil (har jag för mig). Han är på rymmen i flera dagar och rör sig nästintill obehindrad av sina svåra skador. Han skadar allvarligt en polis som ska skydda Evelyn, tvingar med sig Evelyn, skadar allvarligt en man som heter Sim Shulman och försöker döda Eriks fru Simone, men dödas själv av Evelyn.

Den andra huvudintrigen, som är större och spretar sig i flera intriger, handlar om Erik Bark, hans fru Simone, deras son Benjamin, ett kriminellt gäng av mycket unga ungdomar samt om Eriks Barks tidigare hypnospatienter och de onda gärningar som framför allt en av dem begår. Eftersom detta inlägg redan är jättelångt får detta beskrivas i ett senare inlägg.

[Linnea Sandquist]

Fortfarande spoilervarning!

När Joona Linna ringer till Erik Bark använder han läkaren Daniellas telefon. Detta och andra saker gör att Eriks fru Simone misstänker Erik för att ha en otrohetsaffär med Daniella.

Eriks och Simones son Benjamin är 14 år gammal. Han lider av blödarsjuka och måste varje vecka ta en specialotäck spruta som hans far Erik hjälper honom med. Benjamin har en 17-årig flickvän som heter Aida, som har en utvecklingsstörd bror. Benjamin, Aida och Aidas bror är förföljda av en liga av barn i åldern 6-15 år. I likhet med Josef Ek som yngre, har även de yngre barnen i ligan en våldskapacitet som är anmärkningsvärt stor i förhållande till deras ålder. Ligans ledare kallar sig för Wailord, och det framgår inte om det är han som är 15 eller om han är en yngre pojke som styr trots att han inte är störst. Erik och Simone känner inte till ligan, och historien om den rullas egentligen upp i en senare fas av boken.

Simone arbetar på ett konstgalleri och känner starkt för konstnären Sim Shulman. Hennes far är en pensionerad polis vid namn Kenneth. Erik och Kenneth kommer inte överens.

Erik har före huvudhandlingen svurit på att aldrig mer hypnotisera när han förmås att göra det i alla fall, eftersom Joona Linna tror att det är nödvändigt för att rädda Evelyn. En del av spänningen under en stor del av boken består i att man inte genast får veta varför han svor på att aldrig mer hypnotisera någon. Erik missbrukar sömntabletter.

Efter att Josef har rymt från sjukhuset, bryter sig någon in hos Simone och Erik, ger Simone en spruta och rövar bort Benjamin. Erik sover tungt på sina tabletter och märker ingenting förrän han hittar Simone utslagen morgonen därpå. Simone ringer hem Kenneth, vilket leder till att Erik separerar från henne. Både Erik och Simone försöker spåra Benjamin och hans kidnappare, Simone med hjälp av Kenneth som har tillgång till en massa informationskanaler som han egentligen inte längre ska ha, och Erik med hjälp av Joona Linna. Först blir Josef misstänkt, men han är inte inblandad.

Simone och Kenneth får upp spårar upp Wailord, men dennes liga är upplöst sedan någon klippt av honom näsan och han vet ingenting om Benjamins försvinnande. De får veta av Aida att en kvinna som påstår sig vara Benjamins biologiska mamma har gett en bild till Benjamin. Benjamin är dock inte adopterad, utan Simone är Benjamins mor både socialt och biologiskt.

Simone har också en kärleksaffär med Sim Shulman. Någon ringer till Simone som är i duschen, Sim Shulman svarar men blir angripen av Josef Ek innan samtalet är färdigt.

Joona Linna uppmanar Erik att tänka efter om det kan vara någon ur Eriks förflutna som har rövat bort Benjamin. En lång återblick kommer. För tio år sedan hade Erik en hypnosgrupp med åtta patienter (har jag för mig). De viktigaste i handlingen heter Eva, Lydia, Marek, Jussi och Charlotte. Charlotte är dock endast ett exempel på en patient som Erik verkligen lyckats hjälpa och blir aldrig misstänkt för något brott. Dessa hade antingen blivit utsatta för eller utsatt andra för hemska övergrepp som de mindes under hypnosen. Alla patienter hade sin egen särskilda otäcka plats där övergreppen hade ägt rum: denna plats kallades för patientens kråkslott.

Erik hade också en otrohetsaffär med en AT-läkare som hette Maja, som senare skickade porrbilder hem till Simone så att otroheten avslöjades.

I alla fall misstänker Erik en av sina patienter, den sextokiga, psykosbenägna, svårhypnotiserade och tämligen oärliga Eva, för att ha rövat bort Benjamin.

Anledningen till att Erik lovade att sluta hypnotisera är följande: Lydia minns under hypnosen att hon varje söndag låser in sin son Kasper i en bur i källaren, där hon svälter honom alternativt ger honom rutten mat samt psykterrar honom genom att slå sig själv i ansiktet. Erik anmäler detta till socialtjänsten, varpå Lydia gör ett självmordsförsök, varpå det framgår att Lydia inte ens har något barn. Detta blir skandal, och Lydia och Marek beskyller offentligt Erik för att ha planterat falska minnen hos dem och förmått dem att erkänna övergrepp som aldrig har ägt rum.

Erik och Joona anstränger sig för att leta upp Eva. Hon har bytt namn flera gånger, gått med i Jehovas Vittnen och begått självmord och har ingenting med kidnappningen att göra.

Nästa spår är bilden som Benjamin fick av kvinnan som påstod sig vara hans biologiska mamma. Den föreställer en kulle som Erik sett i Lydias trädgård. Polisen beger sig dit med hund, och hunden gräver upp kullen som visar sig innehålla liket efter en 5-årig pojke som mördades 10 år tidigare. Lydia hade alltså en 5-årig pojke hemma hos sig, som hon mördade!

Lydias bakgrund nystas upp. Hennes mor tvingade henne att slå ihjäl sin lillebror Kasper när de var barn. Under tonåren (jag tror att hon var bara 14) blev hon gravid på ett ungdomshem och tvingades till abort, varvid hon blev steril. Senare blev hon inlagd på rättspsyk efter att upprepade gånger ha misshandlat ett barn på en lekplats. Sedan rövade hon bort den 2-årige Johan, son till killen som en gång gjort henne gravid på ungdomshemmet, kallade honom för sin son Kasper och misshandlade honom både på de sätt som framgått under hypnosen och genom att slå honom. Efter tre år försade hon sig under hypnosen, varpå hon mördade lille Johan/Kasper och grävde ned honom. Sedan utsåg hon Benjamin till sin nya Kasper, gav honom bilden, klippte näsan av Wailord och kidnappade Benjamin.

Samtalet som bröts av att Josef Ek attackerade Sim Shulman kom från Benjamins mobiltelefon, och Sim Shulman berättar för Erik och Simone att det var Jussi som ringde och sade att han och Lydia och Marek var i hans kråkslott. Jag minns inte om han också nämnde Benjamin eller om de bara räknade ut att han också var där med tanke på vilken telefon samtalet kom ifrån.

Sedan åker Joona, Erik och Simone till Jussis hemtrakter - södra Lappland. Nu kommer den konstiga Norrlands-skildringen som nämndes i förra inlägget.

Benjamin hålls fången av Lydia, Marek och Jussi tillsammans med Jussis sambo Ann-Britt och misshandlas av Lydia, som håller hela gruppen i terror. Trots att det är Jussi som står för lokalen finns det en tydlig rangordning med Lydia främst, Marek näst främst, sedan Jussi, sedan Ann-Britt och sist Benjamin. Lydia mördar Jussi när han ringer till Sim Shulman. Ann-Britt räddar Benjamin så att denne kan fly när Lydia försöker tvinga Ann-Britt att klippa näsan av Benjamin.

När Joona, Erik och Simone kommer blir det action. De tre håller på att förlora i strid mot Lydia och Marek, men Benjamin ingriper med en buss. Lydia tar sig dock in i bussen och håller på att köra ned den med sig och Benjamin i, i en isvak. Erik tar sig in genom en baklucka för att rädda Benjamin, men Lydia skjuter skarpt. Det slutar i alla fall något sånär lyckligt med att Benjamin, Erik, Joona och Simone överlever och Lydia drunknar i isvaken, varpå familjen Bark firar jul på McDonalds efter att ha kommit ut från sjukhuset. Realistiskt nog är dock familjen Bark i allmänhet och Benjamin i synnerhet en aning traumatiserade efter vad som har hänt.

En sak som jag tycker är underlig är att Jussi ställer upp så länge på att agera underhuggare till Lydia. Han har en fungerande tillvaro med två hus och en sambo, men kastar bort den för att hjälpa Lydia att plåga en 14-årig pojke som varken gjort honom eller henne något ont. Varför? Gissningsvis för att Lars Kepler inte har tänkt efter ordentligt. Jussi är ju bara en galning.