Hypnotisören
Postat: mån maj 11, 2020 8:39 pm
Hypnotisören av Lars Kepler är en deckare som jag har läst relativt nyligen. Lars Kepler är en pseudonym.
När jag började läsa boken hade jag högt ställda förväntningar. Jag hade sett en filmatisering och tyckt att den var bra, trots att det fattades en del detaljer för att den riktigt skulle gå ihop, detaljer som jag var säker på skulle finnas med i boken. När jag lånade boken på biblioteket såg jag dessutom att den var en riktig tegelsten - lovande för den som efterfrågar detaljrikedom. Emellertid hade filmatiseringen ändrat mycket på handlingen, och den handling som verkligen fanns i boken var inte alls vad jag hade hoppats på. Jag kommer att utveckla resonemanget i tråden "Bok/film-jämförelser" direkt under "Kultur".
Boken börjar med att Erik Bark, expert på akut chock och trauma (alltså blödningschock och allvarliga fysiska skador) och tidigare hypnosterapeut, väcks av en polisen Joona Linna som ber honom att komma och undersöka den allvarligt skadade 15-årige Josef Ek, som ligger på sjukhuset och som denne vill förhöra. Familjen Ek har blivit massakrerad: fadern, som är idrottstränare, har huggits ihjäl på sin arbetsplats, den 5-åriga yngsta dottern har styckats och modern har, förutom ett antal vanliga knivhugg, fått ett snitt utmed ett ärr efter ett kejsarsnitt. Josef har ett mycket stort antal knivhugg över hela kroppen. Joona tror att någon är ute efter att massakrera hela familjen, vilket i så fall innebär att den 23-åriga äldsta dottern Evelyn, som bor någon annanstans och som polisen inte har hittat, är i fara.
Boken utspelar sig mestadels i Stockholm. Miljöbeskrivningarna är detaljerade på ett sätt som får mig att gissa att Lars Kepler bor i Stockholm och känner staden väl. Själv bor jag i Härnösand och har inte alls särskilt god koll på Stockholm. När handlingen för ett litet tag flyttar sig till södra Lappland märks det tydligt att Lars Kepler inte bor där. I boken talar nämligen en stor andel av befolkningen där ett finskugriskt språk som kallas för finska och som tycks vara en sammanslagning av verklighetens finska, samiska och tornedalsfinska - tre språk som inte ens sammanlagt har den spridningen som Joona Linnas finska har.
Boken innehåller flera intriger som löper parallellt, och flera återblickar. Just mängden delintriger är egentligen inget problem i en tjock bok som Hypnotisören, utan kan snarare vara en tillgång, även om det gör boken svårare att redogöra för. Tyvärr anser jag dock att vissa delintriger i den här boken helt enkelt suger.
Deckare är en genre som man inte kan avslöja mycket om utan att det förstör spänningen, och jag tänker inte heller undvika att beskriva upplösningen, så: Spoilervarning!
En intrig som är snabbt avklarad är den kring Joonas roll i utredningen. Han hör till rikskrim och kom först med i princip av misstag, eftersom den chockade lokalpolis som hittat modern, dottern och Josef ringt på fel polisradio. Nu får vi veta att Joonas pappa också var polis, och att denne blivit ihjälskjuten med en hagelbössa av en barnmisshandlare sedan en kollega vägrat följa med eftersom denne hellre fortsatte hänga vid en kiosk eftersom denne tyckte att barnmisshandel är okej. Den här återblicken fann jag riktigt lovande - en deckare som antydningsvis vågar göra upp med polisens flata syn på barnmisshandel!
I verkligheten finns ett fall i Göteborg 2015 där det fanns filmbevis på att en personalkärring hade misshandlat en autistisk pojke på dagis men där polisen ändå lade ned förundersökningen på grund av påstådd brist på bevis, vilket bevisar att Göteborgspolisen är för att dagisbarn i allmänhet och autistiska småpojkar i synnerhet ska behöva bli misshandlade av elaka kärringar!
I alla fall, Joona undersökte brottsplatserna och kom fram till att mannen hade mördats först, eftersom han kunde utläsa av blodspåren att mördaren varit piggare under det mordet än under de senare. De andra poliserna trodde först att det skett i den andra ordningen, och att det varit någon hyperaggressiv knarkande torped som varit ute efter fadern för dennes spelskulder, men den rättstekniska undersökningen visade att Joona hade rätt.
En av huvudintrigerna är den med Josef Ek. Joona Linna övertalar Erik Bark att hypnotisera Josef som ett sätt att ta sig förbi svårigheterna att förhöra honom. Då erkänner Josef under hypnos att det var han som dödade föräldrarna och lillasystern och knivhögg sig själv. Hypnosen förmedlar även en återblick till en situation då den äldre systern Evelyn uppmanar Josef att bitas. Nu misstänker polisen Evelyn för anstiftan till morden. Josef vaknar och gnäller om att hypnotisören har "knullat med hans hjärna", och saken kommer ut i pressen vilket skadar Erik Barks rykte.
Därefter letar poliserna och Erik Bark - som följer med poliserna mer än vad som är riktigt rimligt i den här boken - upp Evelyn, som är deprimerad och har självmordstankar. Det är nämligen så att Josef har hotat med att döda fadern för att utpressa Evelyn till att ha sex med honom! En extremt osannolik historia nystas upp:
Evelyn har alltid tagit hand om Josef eftersom modern fick en psykos sedan hon fött Josef med kejsarsnitt och sedan inte kunnat knyta an till honom när hon kommit hem efter ett år på psykiatrisk klinik, och eftersom... - nej, det framgår inte varför fadern var frånvarande! Nå, en sjuklig mor som är kärlekslös mot ett av sina barn och en allmänt försumlig och ansvarslös far är väl inte så osannolikt, men håll i er nu! Josef har sextrakasserat Evelyn sedan han var 8 och hon 16! Josef brukade även slå och bita sina systrar, och trots att Evelyn också bets och slogs ska hon ha varit livrädd för honom. Och trots att modern älskade lillasystern mest, Evelyn näst mest och Josef minst verkar hon inte ha försökt stoppa Josef från att spöa upp lillasystern som ett sätt att utpressa Evelyn.
Alltså, Lars Kepler minns uppenbarligen inte alls hur det var att vara 8 år. För lågstadiebarn ter sig mellanstadiebarn som potentiellt livsfarliga muskelberg. När jag var 8 år var pojkarna i min klass rädda för tjejbaciller och för att någon flicka skulle försöka tvångspussa dem - någonting som det hände att flickor utsatte pojkar för i tecknade serier, där pojkarna orealistiskt nog i något avseende verkade uppskatta det. Varken pojkar eller flickor ville uppleva att bli kär eller att pussas eller att ha sex. När vi lekte läkare hände det att patienten bad att få "kärlekskörteln" utopererad och att läkaren ställde upp på det utan betänkligheter. Ungefär sådär fortsatte det under hela låg- och mellanstadiet. I högstadiet ändrades det; då blev somliga intresserade av att diskutera vilka som var snygga och vad man hade för drömkille/drömtjej och andra av snuskskämt och snuskvisor.
Alltså, den lille galningen Josef gjorde allt för att förmå den enormt mycket större och starkare Evelyn att göra saker med honom som inget förpubertetsbarn vill uppleva. Saker som Evelyn mycket riktigt kommenterade att det skulle ha varit olagligt om hon gjorde med honom. Detta påstod i alla fall Evelyn, och poliserna trodde henne och senare händelser i boken visar att detta är Sanningen med stort S i den orealistiska värld som skildras i Hypnotisören.
Sedan rymmer Josef från sjukhuset, dödar en sjuksköterska, skadar en man svårt och stjäl en bil (har jag för mig). Han är på rymmen i flera dagar och rör sig nästintill obehindrad av sina svåra skador. Han skadar allvarligt en polis som ska skydda Evelyn, tvingar med sig Evelyn, skadar allvarligt en man som heter Sim Shulman och försöker döda Eriks fru Simone, men dödas själv av Evelyn.
Den andra huvudintrigen, som är större och spretar sig i flera intriger, handlar om Erik Bark, hans fru Simone, deras son Benjamin, ett kriminellt gäng av mycket unga ungdomar samt om Eriks Barks tidigare hypnospatienter och de onda gärningar som framför allt en av dem begår. Eftersom detta inlägg redan är jättelångt får detta beskrivas i ett senare inlägg.
När jag började läsa boken hade jag högt ställda förväntningar. Jag hade sett en filmatisering och tyckt att den var bra, trots att det fattades en del detaljer för att den riktigt skulle gå ihop, detaljer som jag var säker på skulle finnas med i boken. När jag lånade boken på biblioteket såg jag dessutom att den var en riktig tegelsten - lovande för den som efterfrågar detaljrikedom. Emellertid hade filmatiseringen ändrat mycket på handlingen, och den handling som verkligen fanns i boken var inte alls vad jag hade hoppats på. Jag kommer att utveckla resonemanget i tråden "Bok/film-jämförelser" direkt under "Kultur".
Boken börjar med att Erik Bark, expert på akut chock och trauma (alltså blödningschock och allvarliga fysiska skador) och tidigare hypnosterapeut, väcks av en polisen Joona Linna som ber honom att komma och undersöka den allvarligt skadade 15-årige Josef Ek, som ligger på sjukhuset och som denne vill förhöra. Familjen Ek har blivit massakrerad: fadern, som är idrottstränare, har huggits ihjäl på sin arbetsplats, den 5-åriga yngsta dottern har styckats och modern har, förutom ett antal vanliga knivhugg, fått ett snitt utmed ett ärr efter ett kejsarsnitt. Josef har ett mycket stort antal knivhugg över hela kroppen. Joona tror att någon är ute efter att massakrera hela familjen, vilket i så fall innebär att den 23-åriga äldsta dottern Evelyn, som bor någon annanstans och som polisen inte har hittat, är i fara.
Boken utspelar sig mestadels i Stockholm. Miljöbeskrivningarna är detaljerade på ett sätt som får mig att gissa att Lars Kepler bor i Stockholm och känner staden väl. Själv bor jag i Härnösand och har inte alls särskilt god koll på Stockholm. När handlingen för ett litet tag flyttar sig till södra Lappland märks det tydligt att Lars Kepler inte bor där. I boken talar nämligen en stor andel av befolkningen där ett finskugriskt språk som kallas för finska och som tycks vara en sammanslagning av verklighetens finska, samiska och tornedalsfinska - tre språk som inte ens sammanlagt har den spridningen som Joona Linnas finska har.
Boken innehåller flera intriger som löper parallellt, och flera återblickar. Just mängden delintriger är egentligen inget problem i en tjock bok som Hypnotisören, utan kan snarare vara en tillgång, även om det gör boken svårare att redogöra för. Tyvärr anser jag dock att vissa delintriger i den här boken helt enkelt suger.
Deckare är en genre som man inte kan avslöja mycket om utan att det förstör spänningen, och jag tänker inte heller undvika att beskriva upplösningen, så: Spoilervarning!
En intrig som är snabbt avklarad är den kring Joonas roll i utredningen. Han hör till rikskrim och kom först med i princip av misstag, eftersom den chockade lokalpolis som hittat modern, dottern och Josef ringt på fel polisradio. Nu får vi veta att Joonas pappa också var polis, och att denne blivit ihjälskjuten med en hagelbössa av en barnmisshandlare sedan en kollega vägrat följa med eftersom denne hellre fortsatte hänga vid en kiosk eftersom denne tyckte att barnmisshandel är okej. Den här återblicken fann jag riktigt lovande - en deckare som antydningsvis vågar göra upp med polisens flata syn på barnmisshandel!
I verkligheten finns ett fall i Göteborg 2015 där det fanns filmbevis på att en personalkärring hade misshandlat en autistisk pojke på dagis men där polisen ändå lade ned förundersökningen på grund av påstådd brist på bevis, vilket bevisar att Göteborgspolisen är för att dagisbarn i allmänhet och autistiska småpojkar i synnerhet ska behöva bli misshandlade av elaka kärringar!
I alla fall, Joona undersökte brottsplatserna och kom fram till att mannen hade mördats först, eftersom han kunde utläsa av blodspåren att mördaren varit piggare under det mordet än under de senare. De andra poliserna trodde först att det skett i den andra ordningen, och att det varit någon hyperaggressiv knarkande torped som varit ute efter fadern för dennes spelskulder, men den rättstekniska undersökningen visade att Joona hade rätt.
En av huvudintrigerna är den med Josef Ek. Joona Linna övertalar Erik Bark att hypnotisera Josef som ett sätt att ta sig förbi svårigheterna att förhöra honom. Då erkänner Josef under hypnos att det var han som dödade föräldrarna och lillasystern och knivhögg sig själv. Hypnosen förmedlar även en återblick till en situation då den äldre systern Evelyn uppmanar Josef att bitas. Nu misstänker polisen Evelyn för anstiftan till morden. Josef vaknar och gnäller om att hypnotisören har "knullat med hans hjärna", och saken kommer ut i pressen vilket skadar Erik Barks rykte.
Därefter letar poliserna och Erik Bark - som följer med poliserna mer än vad som är riktigt rimligt i den här boken - upp Evelyn, som är deprimerad och har självmordstankar. Det är nämligen så att Josef har hotat med att döda fadern för att utpressa Evelyn till att ha sex med honom! En extremt osannolik historia nystas upp:
Evelyn har alltid tagit hand om Josef eftersom modern fick en psykos sedan hon fött Josef med kejsarsnitt och sedan inte kunnat knyta an till honom när hon kommit hem efter ett år på psykiatrisk klinik, och eftersom... - nej, det framgår inte varför fadern var frånvarande! Nå, en sjuklig mor som är kärlekslös mot ett av sina barn och en allmänt försumlig och ansvarslös far är väl inte så osannolikt, men håll i er nu! Josef har sextrakasserat Evelyn sedan han var 8 och hon 16! Josef brukade även slå och bita sina systrar, och trots att Evelyn också bets och slogs ska hon ha varit livrädd för honom. Och trots att modern älskade lillasystern mest, Evelyn näst mest och Josef minst verkar hon inte ha försökt stoppa Josef från att spöa upp lillasystern som ett sätt att utpressa Evelyn.
Alltså, Lars Kepler minns uppenbarligen inte alls hur det var att vara 8 år. För lågstadiebarn ter sig mellanstadiebarn som potentiellt livsfarliga muskelberg. När jag var 8 år var pojkarna i min klass rädda för tjejbaciller och för att någon flicka skulle försöka tvångspussa dem - någonting som det hände att flickor utsatte pojkar för i tecknade serier, där pojkarna orealistiskt nog i något avseende verkade uppskatta det. Varken pojkar eller flickor ville uppleva att bli kär eller att pussas eller att ha sex. När vi lekte läkare hände det att patienten bad att få "kärlekskörteln" utopererad och att läkaren ställde upp på det utan betänkligheter. Ungefär sådär fortsatte det under hela låg- och mellanstadiet. I högstadiet ändrades det; då blev somliga intresserade av att diskutera vilka som var snygga och vad man hade för drömkille/drömtjej och andra av snuskskämt och snuskvisor.
Alltså, den lille galningen Josef gjorde allt för att förmå den enormt mycket större och starkare Evelyn att göra saker med honom som inget förpubertetsbarn vill uppleva. Saker som Evelyn mycket riktigt kommenterade att det skulle ha varit olagligt om hon gjorde med honom. Detta påstod i alla fall Evelyn, och poliserna trodde henne och senare händelser i boken visar att detta är Sanningen med stort S i den orealistiska värld som skildras i Hypnotisören.
Sedan rymmer Josef från sjukhuset, dödar en sjuksköterska, skadar en man svårt och stjäl en bil (har jag för mig). Han är på rymmen i flera dagar och rör sig nästintill obehindrad av sina svåra skador. Han skadar allvarligt en polis som ska skydda Evelyn, tvingar med sig Evelyn, skadar allvarligt en man som heter Sim Shulman och försöker döda Eriks fru Simone, men dödas själv av Evelyn.
Den andra huvudintrigen, som är större och spretar sig i flera intriger, handlar om Erik Bark, hans fru Simone, deras son Benjamin, ett kriminellt gäng av mycket unga ungdomar samt om Eriks Barks tidigare hypnospatienter och de onda gärningar som framför allt en av dem begår. Eftersom detta inlägg redan är jättelångt får detta beskrivas i ett senare inlägg.