Hypnotisören

[Linnea Sandquist]

Hypnotisören är en film baserad på en bok med samma namn. Filmen är inspelad 2012 och dess regissör heter Lasse Hallström. Boken är utgiven 2009 av författarpseudonymen Lars Kepler.

Jag har sett filmen två gånger, varav den första var ett tag innan jag läste boken. Filmen börjar med att en gympalärare hittas knivmördad i gympasalen i skolan där han jobbar. När polisen ska berätta det för hans familj hittar de hans fru och hans lilla dotter knivmördade och hans 15-årige son medvetslös och knivhuggen i magen. Pojken, som heter Josef, förs till sjukhus, och läkaren Daniella förklarar att tillståndet är kritiskt och att pojken inte kan förhöras. Familjen heter Ek i efternamn.

Deckare är en genre som man inte kan avslöja mycket om utan att det förstör spänningen, och jag tänker inte heller undvika att beskriva upplösningen, så: Spoilervarning!

Polisen Joona Linna tror att någon är ute efter att utplåna hela familjen Ek, och blir orolig när han får reda på att Josef har en vuxen syster som de andra poliserna inte hittar. Daniella vågar fortfarande inte låta poliserna förhöra Josef på vanlig väg, men kommer på att det ändå kan finnas ett sätt. Hon och Joona övertalar en annan läkare, Erik Bark som både är expert på akut chock och trauma (dvs. blödningschock och allvarliga kroppsskador) och en skicklig hypnotisör, att hypnotisera Josef. Första gången jag såg filmen missade jag att Erik faktiskt var en kvalificerad intensivvårdsläkare och trodde att han var psykiatriker mer än något annat; saken förklaras tydligare i boken.

Erik är relativt svårövertalad, eftersom han en gång har lovat att sluta med hypnos. En del av spänningen är att det inte genast framgår varför. Han går dock med på att göra det för att eventuellt kunna förhindra att Josefs äldre syster Evelyn ska bli mördad.

I alla fall, Josef berättar under hypnos att han läste ett brev som han fått, varpå Joona sticker till brottsplatsen och hämtar brevet. Det är skrivet av någon som kallar honom "kära barn" (har jag för mig), påstod sig iaktta honom, påstår sig vara av samma kött och blod som han och påstår att hela familjen måste dö för att saker ska kunna bli som det borde vara.

Hemma hos Erik Bark är det bråk eftersom hans fru Simone tror att han prasslar med Daniella, som han har prasslat med två år tidigare. Ett annat problem är att Erik missbrukar sömntabletter. Det framgår också att paret har en son vid namn Benjamin, som är blödarsjuk och som Erik hjälper med sprutor. Det framgår inte exakt hur gammal Benjamin är, men han ser ut att vara ca 12 år. Simone är konstnär och säljer tavlor till ett galleri som drivs av en man vid namn Sim Shulman.

Sedan minns jag inte vad som händer först av att poliserna hittar Evelyn och sätter henne i skyddat boende (hon hävdar från början att hon inte vet någonting) eller att någon bryter sig in hos familjen Bark, sticker Simone med en spruta och rövar bort Benjamin. Erik sover tungt på sina tabletter och märker ingenting förrän han hittar Simone utslagen morgonen därpå. Hon förs till sjukhus och vaknar hysterisk över att ha bevittnat Benjamins bortförande, men kan inte minnas förövarens ansikte. I Simones ateljé har någon skrivit med stora röda bokstäver: "Sluta hypnotisera, annars dör han!"

Polisen har inget spår efter Benjamins kidnappare, och Simone gör mycket klart att hon är väldigt frustrerad och inte tycker att någon gör tillräckligt för att hitta Benjamin. Hon och Erik är särskilt oroliga över att Benjamin inte får sina sprutor.

Joona och Erik söker upp en man som de tror kan ha haft motiv att röva bort Benjamin för att stoppa/hämnas för Eriks hypnos. Han heter Evert och var deltagare i ett "experiment" som Erik har haft. Evert började under hypnosen minnas att han begått sexuella övergrepp mot barn, vilket han senare hävdade var fantasier som Erik hade planterat in i honom. Joona och Erik upplever dock att Everts förvåning verkar lika äkta som hans ilska när de frågar honom om det är han som har rövat bort Benjamin.

Nu är det slut på spår, men Joona misstänker att det finns ett samband mellan kidnappningen av Benjamin och mordet på familjen Ek, och tidspressen med tanke på Benjamins medicin gör att Erik trots hotet går med på att än en gång hypnotisera Josef.

Josef erkänner under hypnos att han har dödat sin mor och lillasyster och huggit sig själv i magen samt dessförinnan även dödat sin far, och att det var någon "hon" som hade uppmanat honom till det. Erik börjar ställa ledande frågor om huruvida det var Evelyn, men Josef ger endast svävande svar. Jag minns inte om det var Joona som satt bredvid och sufflerade Erik till att fråga om Evelyn; i den förra hypnossessionen berättade inte Josef om innehållet i brevet, utan endast att han läste det i soffan. Josef verkar vara stark nog att i viss mån medvetet hålla inne med information även under hypnos.

Joona förhör Evelyn, som nu berättar att hon är rädd för Josef och att han är en allmänsadistisk bråkstake samt att han beskyllde deras föräldrar för att ha "stulit" honom och ville att de skulle "lämna tillbaks honom".

Sedan snokar poliserna reda på att Josef är adopterad och kom till familjen först när han var fem år och hans biologiska mor Lydia sattes på rättspsyk - man får inte veta vad hon hade begått för brott. Poliserna får reda på att Lydia arbetar som sjuksköterska på sjukhuset där Josef ligger inlagd.

Josef berättar för Lydia att han har erkänt för hypnotisören. Lydia sticker.

Erik hypnotiserar Simone, som nu börjar minnas kidnapparens ansikte. Hon ritar en fantombild som Joona känner igen som Lydia.

Josef rymmer från sjukhuset och skadar en sjuksköterska allvarligt. Han får ett sms om att hypnotisören måste dö och tar sig hem till Erik, som dock har slocknat med sina tabletter på sjukhuset. Simone har fått besök av Sim Shulman, och när Josef ser dem genom ett fönster tror han att Sim är Erik. Han skriver ett sms till Erik: "Jag ser dig och din hora!" Erik vaknar och ringer polisen om att någon hotar hans fru. Josef försöker döda Sim Shulman men lyckas knappt skada honom; Sim knuffar Josef varpå Josef säckar ihop på grund av sina skador.

Polis och ambulans anländer. Josef läggs i ambulansen och Joona frågar honom var hans biologiska mor är. Josef svarar bara: "Jag älskar henne."

Joona berättar för Erik att Evert oberoende av hypnosen har utretts för sexuella övergrepp mot barn, och att det fanns bevis men att åklagaren ändå inte väckte åtal. Joona anser sig veta att det finns många sådana fall och uttrycker att det är förjävligt.

Polisen efterlyser Lydia och får ett tips som leder dem till en snöig landsbygd där man tar sig fram med snöskoter. Erik och Simone följer med Joona, och de kommer till ett hus där de möter Lydia, som hävdar att Benjamin är hennes son, och när de försöker förklara att Benjamin är sjuk och behöver medicin svarar hon med tvärsäkert lugn att det inte stämmer och att hon vet vad som är bäst för honom. När gästerna framhärdar i att Benjamin inte är hennes son och att hennes son är Josef som hon har lämnat i sticket på ett sjukhus i Stockholm (fast "lämnat i sticket" var mina ord), blir hon hemskt upprörd, skriker att hon vill ha sin son Josef och tar ett gevär och skjuter av ett skott.

Sedan tar hon med Benjamin till en buss som står parkerad i närheten och kör ut den på is som spricker. Erik och Simone springer efter bussen, och Erik tar sig in genom en baklucka. Erik och Lydia har dragkamp om Benjamin en stund. Lydia vägrar att släppa Benjamin eftersom hon återigen hävdar att han är hennes son. Till slut lyckas dock Erik och Benjamin ändå få loss Benjamin ur Lydias grepp och ta sig ut ur bussen. Bussen med Lydia i sjunker.

På slutet sitter Erik, Simone och Benjamin hemma hos sig och äter någon östasiatisk mat och verkar lyckliga, medan Joona lyckas mindre väl med att pracka på ett litet barn i sin bekantskapskrets en dansande leksakstomte.

Jag blev mycket imponerad av skildringen av Lydia. Hon och Simone kändes verkligen som riktiga mödrar, sådana som man kan stöta på i verkligheten. Simone är i huvudsak god medan Lydia är galen och ond, men de har något gemensamt: ägaranspråket. Det är särskilt tydligt med Lydia, eftersom hon inte är god. Hon gör ingenting osjälviskt för sin son Josef eller för Benjamin, som hon också tror är hennes son, men hon är beredd att gå i döden för att få äga åtminstone en av dem. Liksom hon är beredd att låta sina söner, både den faktiske och den inbillade, dö med henne. Lydia är fenomenalt spelad när hon säger att Benjamin är hennes son och att hon vet vad han behöver. Det märks verkligen att hon verkligen tror att han är hennes son. Hon låter som en så typisk mor!

Jag funderade också en del på Josef. Låt vara att han kan ha varit en sadistisk bråkstake och att det aldrig är rätt att döda en 5-årig lillasyster, men med tanke på riskerna med att döda människor så måste han ändå ha haft ett starkt motiv. Han måste ha varit väldigt övertygad om att han skulle få det väldigt mycket bättre om han bara fick bo hos sin biologiska mor, än vad han hade det hos sina adoptivföräldrar. Varför? Det måste väl nästan röra sig om att han blev utsatt för någon form av övergrepp? Var fanns soc? Var fanns Joona Linnas kollegor? Är det ens rimligt att kalla dödandet av föräldrarna för mord, eller rör det sig i själva verket om nödvärn av den där ömmande sorten som felaktigt brukar bedömas som mord?

Jag började tro att boken kunde vara riktigt, riktigt bra. En deckare som på allvar ifrågasätter myten om att alla föräldrar i allmänhet och mödrar i synnerhet skulle hysa en osjälvisk kärlek till sina barn.

Sedan läste jag boken. Den var inte alls vad jag föreställde mig. Den finns recenserad under avdelningen "skönlitteratur" här på forumet. Kort efter att ha läst boken såg jag om filmen.