Brevet till kungen

[Linnea Sandquist]

Brevet till kungen är en TV-serie i sex avsnitt publicerad detta år (2020) på Netflix, gjord fritt efter boken Brevet till kungen från år 1962, skriven av den nederländska författarinnan Tonke Dragt. Det står att den är "baserad på" boken, men "gjord fritt efter" är en korrektare beskrivning.

Jag kollade upp författaren nu inför att recensera filmatiseringen, eftersom jag upplever att det finns en viss relevans i att påpeka att boken inte ursprungligen är skriven på engelska. Jag tycker egentligen att uttal av namn även i ursprungligen engelskspråkiga fantasyverk med fördel kan försvenskas i dubbningar och andra översättningar från engelska till svenska, och när verket bygger på ett icke-engelskspråkigt original tycker jag att det finns ännu större skäl att inte suggerera att folket i fantasivärlden talar engelska.

Därför stör det mig att en figurs namn kan stavas Iona på textremsan men uttalas Ajona i dubbningen, eller stavas Favian på textremsan men uttalas Fejvien i dubbningen, och när jag pratar om eller tänker på dem uttalar jag namnen som om jag läste innantill på textremsan, i den mån jag inte kallar Iona för Wilma eftersom hon kan sägas motsvara en kille som heter Wilmo i boken.

I alla fall, den här serien är en barnserie av det mörkare slaget som trots sin mycket unga målgrupp innehåller både avancerade intriger och dödligt våld. Det finns en del sådana på Netflix. En annan är Den Mörka Kristallen - Motståndets tidsålder. Jag gillar den typen av nätt och jämnt barntillåtna barnfantasyserier, och jag tyckte att Brevet till kungen var bra när jag såg den första gången. När jag sedan läste boken och såg om serien tyckte jag dock att serien inte riktigt höll måttet som filmatisering.

Liksom i boken utgörs ramen för handlingen av det politiska spelet i tre länder: Dagonaut öster, Unauwen i väster och Eviellan i söder. Dagonaut styrs i serien av en drottning vid namn Alianor, Unauwen av en kung vid namn Favian som också har regentsiffran III, och Eviellan av en trollkunnig, maktgalen och antydningsvis traumatiserad krigsherre från Unauwen: kung Favians yngste son Viridian. Medan både kung Favian och prins Viridian är tämligen otrevliga och osympatiska figurer har Unauwen också en ädel kronprins vid namn Iridian.

Lokalbefolkningen i Eviellan är svart, och i den vita befolkningen i Dagonaut och Unauwen finns en tydlig rasism mot svarta. Bakgrunden är århundraden av krig. Vid sidan om rashat finns även en delvis beundrande sida i uppfattningen om folket i Eviellan: de, och i synnerhet vissa släkter hos dem, är kända för att besitta magiska krafter. Historiskt har schamaner utgjort en viktig del av de politiska och sociala strukturerna i Eviellan. Prins Viridian gör sitt bästa för att utplåna shamanerna och alla deras ättlingar, men han nöjer sig inte med att bara massakrera dem: han ritualmördar dem och stjäl deras magiska krafter, vilket har gjort hans egen magi synnerligen kraftfull. Viridian är också insnöad på en gammal profetia, enligt vilken han enligt sin egen tolkning är hjälten och enligt de flesta andras tolkning är skurken. De flesta av Viridians underhuggare är vita.

Huvudpersonen Tiuri är en svart 15-årig pojke, vars biologiske far var en av schamanerna som Viridian har massakrerat. Tiuri lever i Dagonaut, där hans mor är gift med en riddare, som har adopterat Tiuri. Namnet Tiuri är adoptivfaderns: traditionen i dennes stolta riddarätt säger att det varje generation måste finnas en riddare med det namnet från den ätten. Därför är det väldigt viktigt för adoptivfadern, som inte har några biologiska barn, att adoptivsonen blir riddare.

För att bli riddare i Dagonaut måste man höra till de fem vinnarna i en stor vapenstridstävling för 15-åringar i huvudstaden, och sedan tillsammans med de andra fyra vinnarna vaka i ett kapell som är ökänt för att spöka. Om någon bryter vakan, blir ingen av de fem dubbad till riddare. Det figurerar också ett påstående om att alla de fem kommer att dö en plågsam död om någon bryter vakan, men detta tycks bara vara någon vidskeplig övertro om att spökena skulle hämnas som ingen riktigt tror på i fullt dagsljus.

Redan ganska tidigt i första avsnittet kommer ett exempel på hur svårt det kan vara att skildra saker trovärdigt i barntillåten film. Tiuri, som inte alls är så skicklig i stridskonsten som han skulle behöva för att göra fadern nöjd, börjar blöda näsblod under en övning, varvid hans mor blir orolig. Om man ska tolka det som att vad man ser och vad det faktiskt föreställer är samma sak, är detta en löjlig överreaktion från moderns sida, för det är väldigt lite näsblod. Eftersom serien är riktad till barn får man emellertid tänka sig, att när man som tittare får se blod så föreställer det mycket mera blod.

Och nu börjar det bli spoilervarning!

Tiuri har svårt för sig i tävlingen. Han är liten och klen för sin ålder och har ingen riktig talang för det där med vapen och strid. Till råga på detta så hör han röster. Han förstår inte vad de säger, men de är hemskt distraherande. När fadern märker att det inte går så bra börjar han muta Tiuris motståndare att förlora, vilket leder till att Tiuri trots allt kommer att tillhöra de fem segrarna.

De andra är tre killar vid namn Arman, Foldo och Jussipo och en gul tjej vid namn Iona. Till skillnad från den svarta minoriteten i Dagonaut och Unauwen, har den gula minoriteten i dessa länder ingen redovisad bakgrund. Medan Armans far Fantumar gör ganska grova rasistiska uttalanden om Tiuri, verkar det inte falla någon in att särbehandla Iona, varken för hennes ras eller för hennes kön. Beträffande kön framgår det tvärtom uttryckligen att det finns kvinnliga riddare i Dagonaut, vilket drottningen verkar se som något av en självklarhet, även om majoriteten av riddarna verkar vara män. I varje fall är Tiuris fyra medsegrare och i synnerhet Arman ganska avogt inställda till Tiuri eftersom de vet att hans adoptivfar fuskade för att göra honom till riddare. Ungdomarna förs till kapellet.

Samtidigt har prins Viridian sänt ut ett antal budbärare, men en av dem har blivit övermannad av en vandrande riddare från Unauwen, känd som Den Svarte Riddaren med den Vita Skölden, och dennes skranglige gamle väpnare Vokia. Dessa tycks redan veta på ett ungefär vad brevet handlar om (i alla fall vet de att många kommer att dö om det förs dit Viridian vill) och ämnar föra det till kung Favian men blir jagade av prins Viridians elitgarde, de röda ryttarna.

Till skillnad från i boken, framgår det inte vad Den Svarte Riddaren med den Vita Skölden heter, trots att hans hustru senare figurerar i handlingen. I boken heter han Edvinem, och eftersom jag i recensionen av boken tagit mig friheten att kalla fursten av Eviellan för Viridian, så kommer jag från och med nu att kalla Den Svarte Riddaren med den Vita Skölden för Edvinem. Det går mycket lättare att skriva.

När Tiuri och de andra ungdomarna vakar i kapellet, bultar någon på dörren och ropar på hjälp. Trots att de andra ber honom att låta bli, öppnar Tiuri dörren. Det är Vokia som ber Tiuri att komma med och säger att det handlar om liv och död. Mot de andras inrådan följer Tiuri med Vokia till Edvinem, som är döende efter en sammanstötning med de röda ryttarna, som stryker omkring i närheten och letar efter honom och brevet. Edvinem ger Tiuri brevet och ber honom att föra det till kung Favian, de röda ryttarna kommer och Tiuri blir tvungen att fly hals över huvud på Edvinems häst Ardanwen.

Efter att nästan ha drunknat under sin flykt tar sig Tiuri hem - hans familj tycks ha två hem, en borg på landsbygden och ett hus i huvudstaden, och nu är det huset som hans föräldrar är i och dit han tar sig. Men riddar Fantumar, som har ett hemligt samarbete med prins Viridian, tar sig dit, beskyller Tiuri för att ha dödat Edvinem och kräver att få både Tiuri och brevet. Tiuri gömmer sig i ett klädskåp och Fantumar dödar Tiuris adoptivfar, låter fängsla Tiuris mor och låter bränna ned huset. Tiuri lyckas ta sig ut och tar sig vidare med brevet.

Fantumar använder sig nu av Tiuris kamrater från kapellet, som han sätter på att jaga Tiuri. Dessa fyra visar prov på alltmer distinkta personligheter under seriens gång. Arman är äregirig och korkad. Iona är äregirig, cynisk och intelligentare än de andra. Jussipo har en luta som han värderar mycket högt och spelar och sjunger i tid och otid. I sina sånger tycker han om att skryta och att driva med Arman. Jussipo har också en 10-årig lillebror som heter Piak och som tar sig efter och tjatar sig till att få följa med gruppen. Foldo får berätta en i sammanhanget ganska lång spökhistoria för att tittarna ska få veta att han har en talang att utmärka sig med. Vidare framgår det framåt slutet att Foldo och Jussipo har ett homosexuellt intresse för varandra.

Nu är inlägget redan jättelångt fastän jag har mycket kvar att skriva, så jag avbryter här och fortsätter i ett senare inlägg.

[Linnea Sandquist]

Fortfarande spoilervarning!

Vid tiden för tävlingarna har drottning Alianor en hedersgäst, kronprins Iridian av Unauwen. Av oklara politiska skäl är en äktenskapsallians mellan rikena Dagonaut och Unauwen av nöden, ett faktum som Alianor besväras av även om hon noterar att Iridian inte verkar vara alltför hemsk att behöva gifta sig med.

Samtidigt som Tiuri har en lång och strapatsrik färd framför sig för att komma till Unauwens huvudstad i hopp om att kunna överlämna brevet till kungen, tycks kungligheterna kunna röra sig snabbt och lätt mellan huvudstäderna och ett tältläger där det pågår politiska förhandlingar om framför allt den kommande äktenskapsalliansen. Det framgår inte tydligt var tältlägret ligger och varför det går så snabbt att ta sig mellan det och respektive lands huvudstad. En någorlunda rimlig förklaring skulle vara om det sker via båt på ett sjö- och flodsystem, men det är ingenting som tydligt syns i så fall. Det är lätt att misstänka att det rör sig om en logiklucka.

I förhandlingarna i tältlägret är kung Favian otroligt arrogant och otrevlig mot drottning Alianor, och det framgår inte varför han anser detta vara rimligt. Önskemålet som kung Favian argumenterar för på ett extremt mästrande sätt är att Alianor ska gifta sig med prins Viridian, inte med kronprins Iridian som hon har börjat ställa in sig på. Fördelen för Unauwen är att båda prinsarna då får varsitt rike. Argumentet emot att Alianor eventuellt inte vill det är att kungliga äktenskap är en politisk fråga. Ja, det är klart, men om Dagonaut är ett självständigt rike har väl rimligen dess drottning samma rätt att föra sin egen politik som Unauwens kung! Eller?

Visserligen är Unauwen ett betydligt större och mäktigare rike nu än innan Viridian erövrade Eviellan, men detta räcker inte ensamt som förklaring till kung Favians beteende. Någon oklar politisk omständighet måste ha försvagat riket Dagonaut och dess kronauktoritet något enormt, och jag grubblat mycket över vad det kan vara, vilket jag ämnar återkomma till i tråden "Bok/film-jämförelser" direkt under "Kultur".

Viridian dyker efter ett tag också upp i det nämnda tältlägret och verkar ganska oengagerad, men nu går jag handlingen i förväg. Åter till Tiuri.

Tiuri är nu jagad av tre grupper: De röda ryttarna, vars befälhavare heter Jaro, sina gamla kamrater från kapellet, som blivit lovade att de ska bli dubbade till riddare om de återför Tiuri död eller levande, och de grå ryttarna, som är drottning Alianors personliga garde och som har fått i uppgift att utreda mordanklagelsen mot Tiuri. De grå ryttarna har inte riddarvärdighet. De grå ryttarnas befälhavare heter Ristridin. Ristridin är svart, och har således troligen ett ursprung i Eviellan. Det var Ristridin som förde ungdomarna till kapellet.

Till skillnad från i boken förekommer inga fulla riddarrustningar med visirhjälmar. Krigarna har en tendens att klä sig mer som figurer i en annan, mer känd, TV-serie: Game of Thrones. Det är möjligt att en tanke med TV-serien Brevet till kungen är att minst lika mycket som att göra en filmatisering av boken Brevet till kungen är att göra en serie som ska kunna bli för barn ungefär vad Game of Thrones är för vuxna.

I alla fall, Tiuri kommer till en stad som heter Mystrinaut. Dess borgmästare försörjer sig på och driver stadens allmänna med hjälp av prisjägeri, och hans dotter Lavinia är en tuff och cynisk tjej som är duktig på låsdyrkning och ficktjuvande. Lavinia vill hitta och återskapa en förlorad handelsväg till Dangria - om Dangria är en stad, ett land eller ett landskap framgår inte tydligt. Hennes far tror inte att det är möjligt och vill istället gifta bort henne med en bortkommen men rik friare som hon har. Lavinia hjälper sin far att ta tillfånga Tiuri, som det är en mycket hög lösensumma på, för att slippa gifta sig. Sedan försöker hon rymma med Ardanwen, som dock kastar av henne, varvid hon inser att hon behöver Tiuri för att rida hästen.

Borgmästaren tänker auktionera ut både Tiuri och brevet till högstbjudande, men de grå ryttarna tar sig in hos borgmästaren och griper Tiuri utan borgmästarens tillstånd. Tiuri försöker förklara för Ristridin vad som har hänt. Lavinia stjäl brevet från borgmästaren och befriar Tiuri, och de rider i väg tillsammans på Ardanwen. På en slätt på väg mot ett bergspass blir de upptäckta av de röda ryttarna.

När Ristridin ser att Tiuri och Lavinia blir jagade av de röda ryttarna, inser han att Tiuri talade sanning. Strid utbryter mellan de grå och de röda ryttarna, i vilken de röda segrar och Ristridin stupar. Sedan tar de röda ryttarna tillfånga Iona, Arman, Foldo, Jussipo och Piak.

I bergen är det snö. Jaro utnyttjar sina fångar för att undersöka lavinfaran, vilket innebär att dessa faller offer för en lavin. Makalöst nog klarar sig dock alla fem + Jussipos luta. Iona, som är först med att gräva sig upp ur snön, har stulit en kniv från Jaro, som kommer ned för att ta tillbaka den. Jaro och Iona slåss en stund, varvid Jaro blir imponerad av Iona och låter henne behålla kniven.

Tiuri och Lavinia kommer till ett kusligt kloster fullt av före detta mördare. Abboten pratar mycket flum om bland annat kärlek och inre kraft. En galen munk som heter William hålls i kedjor. På natten tar sig broder William loss ur sina bojor, går till gästrummet och lämnar tillbaka en amulett som Tiuri har tappat. De andra munkarna kommer inrusande och kastar sig över William för att åter kedja honom, vilket upprör Tiuri och Lavinia, och Tiuri skriker: "Sluta!", varvid en kraftvåg strömmar ut från Tiuris och Lavinias håll och sveper omkull munkarna.

Viridian får reda på att en schamanson har överlevt och dessutom har ett av hans brev, blir upprörd och kräver att denne, alltså Tiuri, ska dödas. Det är uppenbart att han ser Tiuri som ett hot. Som förstagångstittare anser man sig veta sedan länge att Tiuri är den ödesbestämda hjälte som Viridin tror sig vara och således faktiskt är ett uppenbart hot mot Viridian, som den superskurk han är. I första avsnittet fick man se Tiuri strax efter att rösten i prologen pratade om hjälten i profetian, och abbotens prat om Tiuris inre kraft från Eviellan bidrar också till den upplevda vissheten.

Tiuri och Lavinia tar sig vidare över bergen, och på andra sidan bestämmer sig Lavinia för att följa med Tiuri med brevet istället för att fortsätta leta efter vägen till Dangria, eftersom hon tror att de kommer att få en belöning av kung Favian för brevet. De kommer till en ort vid ett stort vattendrag, där det enda sättet att ta sig över är att åka på ett fartyg som är en lätt medeltidifierad lyxkryssare, som det kostar att åka med. Tiuri och Lavinia löser detta genom att Tiuri lämnar ifrån sig en ring som han fått av riddar Edvinem och att Lavinia sedan stjäl tillbaka den.

Fartyget skulle inte ha varit omöjligt att bygga på medeltiden, men det skulle inte ha varit lönsamt att driva på det sätt som görs i serien. Det skulle ha blivit utkonkurrerat av obekvämare men billigare alternativ, i och med att alltför få resenärer var rika nog.

På fartyget finns en underhållningsartist, trollkarlen Slupor, och även de röda ryttarna tar sig ombord på skeppet. Strid utbryter om brevet varvid Tiuri blir sårad och räddas ombord på en livbåt av Slupor. Jaro får tag på fodralet och tror sig ha brevet, men Tiuri har plockat ut brevet och har det kvar, och när Jaro ganska långt senare upptäcker det är spåret förlorat för honom.

Tiuri, Slupor, Lavinia och Ardanwen kommer till andra sidan, och Slupor gör klart att han tror att Tiuri är hjälten i den där profetian som prins Viridian är så insnöad på. Slupor för dem till en grotta och skickar ut Lavinia efter örter.

När Tiuri och Slupor är ensamma i grottan framgår Slupors verkliga syfte: Han vill ritualmörda Tiuri för att få hans kraft! På ett sätt som fungerar i filmmediet men inte i bokmediet blockerar Slupor grottöppningen med en stor sten genom att flytta på en gren som är inkörd i en hålighet i grottan. Skrovligheter i stenen och grottöppningen gör att det går att titta in, men stenen går inte att flytta på utom genom Slupors hemliga mekaniska anordningar. Lavinia och de fyra riddaraspiranterna + Piak kommer springande lagom för att bevittna när Slupor just ska till att bränna Tiuri levande.

"Använd kraften!", skriker Lavinia, varpå kraften i en tjusig scen räddar Tiuri och dödar Slupor.

Riddaraspiranterna har bestämt sig för att de ska försöka sälja Tiuri till högstbjudande, vilket kan kräva att han hålls vid liv, och dessutom börjar de (fast inte Arman och Iona) oroa sig för att han kanske är den där hjälten och i så fall inte borde stoppas. Alltså följer de med Lavinia till en småstad där Tiuri kan få vård. Denna småstad styrs av Edvinems änka. Hon har ett hus som ser ut ungefär som de andra husen i staden. Efter några om och men går hon med på att låta dem stanna, men hon gör klart att hon inte alls gillade att hennes make var ute och rände på blodiga så kallade hjältedåd och att hon tycker att uppdraget med brevet är ganska löjligt.

När Tiuri har kvicknat till visar han riddaraspiranterna brevet, som är delvis skrivet med citronskrift. Lavinia håller brevet vid en ljuslåga så att hela texten framträder. Där står att vid en viss tidpunkt (som för övrigt är samma tidpunkt som den för profetian viktiga blodmånen ska visa sig) ska prins Viridian ta över tronen och ett antal adelshus ska utplånas. Först på listan står "Huset Foldo" och "Huset Jussipo". Det avgör saken: Foldo och Jussipo tänker minsann inte låta prins Viridian mörda deras föräldrar!

Att Viridian tänker sig att även låta mörda dem själva samt Piak reflekterar de inte över. Tanken är nog att de yngre tittarna ska missa att Viridian även vill döda barnen i de oönskade adelsfamiljerna.

Tiuri blir satt på att öva magi med Arman som ofrivillig måltavla, men får inte fram någon magi. Senare försöker Lavinia driva fram kraften genom att kyssa Tiuri. Detta är effektivare. En virvelvind med svävande blomblad rör sig behagfullt runt paret. Emellertid förråder Iona dem för Fantumar, som har kommer med en grupp ryttare och intar småstaden. Fantumar och hans trupp besegras dock med hjälp av en magisk virvelvind.

Nu kommer serien stora vändpunkt: det visar sig att magin inte kommer från Tiuri, utan från Lavinia!

Lavinia blir chockad, vill inte längre vara med i handlingen och rider iväg. Arman övertygar Tiuri om att de måste överlämna brevet i alla fall, varpå Tiuri och riddaraspiranterna + Piak tar sig till Unauwens huvudstad och tar sig in i slottet via kloaksystemet.

Samtidigt har både Fantumar och Jaro rapporterat sitt misslyckande för Viridian, och Iona har slagit sig samman med Jaro. I slottet gillrar Jaro och Iona en fälla för Tiuri, och Tiuris kamrater blir tvungna att slåss mot de röda ryttarna medan Tiuri rusar in i tronsalen med brevet. Jussipo dör i striden.

Tiuri överlämnar brevet, kungen frågar Viridian om det är sant att han verkligen planerar ett sådant förräderi och Viridian tiger först medan han tittar på den växande blodmånen men håller sedan en monolog om att han ska ena världen under sitt välde, och därigenom få slut på all söndring och alla krig. Viridian och Iridian börjar fäktas mot varandra, och Iridian hugger Viridian genom hjärtat, varpå ett mörker stiger ur Viridians kropp.

Mörkret bildar reliefen av ett ansikte som liknar Viridians, och sträcker ut långa tentakler som begraver allt och alla i mörker.

Då kommer Lavinia in, utan att man får veta hur hon tog sig dit. Hon ställer sig vid Tiuri, de tar varandra i hand och det börjar lysa om henne. En kamp som bokstavligen är mellan ljus och mörker utspelar sig, varpå mörkret försvinner varpå Lavinia faller ihop av utmattning. Alla som begravts i mörker är oskadda.

På slutet dubbar drottning Alianor Arman, Foldo, Piak och Tiuri till riddare. Lavinia tittar på.

Var drottning Alianor befann sig under slutstriden är också någonting att fundera på. Efter mötet då Viridian verkade så oengagerad befann sig Alianor i hans tält, hörde honom och hans underhuggare säga en massa saker som förmodligen inte var ämnade för hennes öron, hittade en låda där han förvarade några små flaskor och drack ur innehållet i en av dem. När Viridian kom försökte hon gömma sig för honom. Hennes ögonvitor blev svarta. Den scenen följdes inte upp, och när hon dubbar de unga riddarna ser hennes ögon helt normala ut. Hon är inte närvarande under uppgörelsen i kung Favians tronsal. Min gissning är att hon vid den tidpunkten är opasslig antingen på grund av Viridians knark eller på grund av någonting som Viridian gjort mot henne för att hon tagit av hans knark.

[Linnea Sandquist]

Det är svårt att riktigt utvärdera vad jag tycker om den här serien utan omfattande jämförelser med boken. Det är därför sådana kommentarer lyser med sin frånvaro i slutet av förra inlägget. Serien är dock tillräckligt spännande för att ha fått mig att se hela på en och samma dag första gången jag tittade.

[Johannes Sandquist]

En sak som väkte visst intresse i våra diskusioner om den här serien som du inte berör i någon större utstrykning är relationen mellan Iona och Jaro.

[Linnea Sandquist]

Ja, den ja. De rider iväg tillsammans på slutet, mellan kampen mellan ljus och mörker i slottet i Unauwen och riddardubbningarna i Dagonaut. Med vuxenreferensramar kan man se en antydan till att det kanske håller på att uppstå något slags kärleksrelation mellan dem, medan ett barn inte alls skulle uppfatta det så. Möjligen avsiktligt och i så fall ganska skickligt av Netflix.

Och nu när jag ändå skriver i den här tråden kan jag också passa på att länka till bok/filmjämförelsen, som är skriven nu:
https://oa-forum.se/board/viewtopic.php?f=95&t=68