Aromrams dolk

[Linnea Sandquist]

Berättelsen fortsätter: Prinsarna i Triadskeppet

Niktor, son till Skejalodik och Tisva, brorson till kejsarinnan Avralin och kronprins av Garrutiva, fick genom sin roll som förare i Triadskeppet sin uppväxande hjärna kopplad till en mängd information, som möjligen inte var barntillåten.

Triadskeppets avancerade styrning byggde på ett slags kollektivt medvetande bestående av tre superdatorer och tre förare, som alla måste vara överens för att exempelvis utlösa de farligaste vapnen. Därtill bevarade datorerna minnen från tidigare förare. Niktor kunde således få direkt tillgång till minnen och privata tankar och känslor tillhörande två tenoriner, en malpya och en död diril, samtliga vuxna.

Triadskeppets tre förare var under Niktors tid av yppersta rang: Niktor och Roften var kronprinsar av Garrutiva resp. Exys, och Noris hade genom att överleva och återhämta sig från allvarliga ljuseterskador kommit betydligt närmare Atska-Lus kejsartron än tidigare.

Dessa tre kom alltså extremt nära varandra, vilket många anhängare av Trippelmonarkunionen tänkte att det kunde vara en stor fördel. Eftersom de alla var hannar och tillhörde olika arter, såg man inte heller någon risk för att det skulle uppstå komplikationer av de slag som lätt uppstår när någon får sexuella känslor för varandra.

Kronprins Roften var ogift. Han gick då och då på träff med olika ogifta damer, oftast sådana som hans föräldrar och deras vänner och rådgivare rekommenderade. Det ledde aldrig till vad Roften, damerna och Roftens föräldrar hoppades på, nämligen att Roften skulle hitta någon att bli kär i och gifta sig med, så att han och hon kunde krönas till kung och drottning och bli ordinarie medlemmar i Dynastirådet, Exys högsta myndighet.

Roften hade oddsen emot sig av ett skäl som skulle kunna beskrivas ganska enkelt: Han var homosexuell. Roften älskade romantiska filmer där två tenorinhannar fick ihop det, och det hände mer än en gång att han började undvika någon manlig bekant som han fick väl heta känslor för. Däremot ville det aldrig klicka med någon lämplig hona eller någon hona överhuvudtaget, inte heller när det klickade för henne.

Manlig homosexualitet var inte på långa vägar så kontroversiell bland tenoriner som bland diriler. Det hände till och med att hans dambekanta uppmanade honom att lämna den bildliga garderoben. Det var bara det att det inte passade ihop med Roftens kungliga fåfänga och höga politiska ambitioner.

Niktor, å sin sida, började alltmer uppskatta datoranimerade bilder av lättklädda honor som skulle föreställa tenorin- och dirilhybrider.

Sedan började det gå skandalrykten om att Roften och Niktor hade en sexuell relation. Dessa rykten förnekades offentligt av bådas respektive hov. Ett sådant förhållande skulle kunna ses både som att båda bröt mot båda solsystemens lagar och som att Roften förgrep sig på den visserligen jättestora men ännu omyndige Niktor.

I samband med att Niktor blev myndig, planerade kejsarinnan Avralin att hålla ett stort brudskådningspartaj för honom. Niktor gjorde klart att han inte ville komma om inte också hans vänner från Triadskeppet också blev bjudna.

[Linnea Sandquist]

"Faktaruta": Ruggater som rymdskeppspiloter

Ruggaterna är pälsklädda, tvåbenta varelser som är ungefär lika nära släkt med tenorinerna som gorillor med människor. De kan göra läten men kommunicerar mestadels med teckenspråk. Ruggaterna räknades under Trippelmonarkunionens tid inte som intelligenta varelser, utan som "djur". De flesta av dem föddes upp under vidriga förhållanden och tömdes på ljuseter.

Det fanns också ruggater som var försöksdjur, vilket för dem som hamnade i den medicinska forskningen naturligtvis var fruktansvärt.

Paradoxalt nog fanns bland dessa "primitiva" "djur" några av Trippelmonarkunionens bästa rymdpiloter. Det var ruggater som utförde den farliga uppgiften att testköra nya rymdskeppsmodeller. Tre ruggater hade kört en prototyp till Triadskeppet. Om dessa ruggater hade fått komma i närheten av det färdiga Triadskeppet när det saknade piloter, kan man undra om det fortfarande vore Raxak, Logert, Noris, Roften och Niktor som blivit utvalda.

[Linnea Sandquist]

Berättelsen fortsätter: Brudskådningspartaj i Solsystem 8

Niktors (med tanke på vissa rykten något opassande) krav gjorde brudskådningspartajet som Avralin planerade till en större affär än det skulle vara annars, och hölls inte på Garrutiva som hon först hade tänkt utan i Solsystem 8.

Solsystem 8 har redan nämnts i en kommentar till en "faktaruta". Det var ett slags gränsområde som innefattade planeterna Arkas och Liptus. På Arkas levde ca 20 miljoner diriler och 10 miljoner tenoriner, och större delen av planeten var naturreservat för inhemska livsformer. På Liptus levde ca 110 miljoner diriler, 45 miljoner tenoriner och en halv miljon malpyor. Dessa invånare lydde under guvernörer utsedda av kejsaren eller kungahuset på respektive ursprungsplanet.

Festen varade i flera dagar, och huvudsammankomsterna hölls i en stor byggnad i den dirilkontrollerade delen av Liptus. I en lokal i närheten tog Avralin emot ett antal prominenta tenoriner och malpyor, däribland Noris. I själva brudskådningspartajet fanns Niktor, Roften, två dirilhannar utom Niktor och 97 dirilhonor och tre tenorinhonor, de sistnämnda handplockade av Dynastirådet på Exys. Båda grupperna var dessutom inbjudna till ett flertal guidade turer på Arkas och Liptus.

Statistiskt blev brudskådningspartajet något av en flopp: endast fem av de 104 deltagarna förlovade sig i anslutning till festligheterna. Trippelmonarkunionens politiska syfte med festen uppnåddes dock, i och med att Niktor förlovade sig med två dirilhonor och Roften med en tenorinhona.

[Linnea Sandquist]

Berättelsen fortsätter: Knessa Horv

Knessa växte upp på barnhem. Till skillnad från andra ungar som blivit föräldralösa vid tidig ålder, hade Knessa inte många presumtiva adoptivföräldrar. Inför vanliga tenoriner, som hade en auktoritetstroende inställning till myndigheter och dessutom trodde på blodsmystik, låg det henne i fatet att båda hennes föräldrar var "mördare". Och beträffande tenoriner av annan uppfattning, ville inte myndigheterna ge Knessa till några sådana. De ville inte skapa en "upprorsprinsessa".

Dessutom drog Knessa på sig ett växande antal diagnoser. Till skillnad från sin mor Karadne, som blivit tvingad av sin mor att simulera ett ryggproblem och som gått med rak rygg ända sedan modern dog, hade Knessa krökt rygg på riktigt. Hon använde dock inte rullator. Knessa hade ett utmärkt balanssinne och kunde springa lika fort som någon annan, samt ta långa fyrfotasprång.

Knessa hamnade tidigt på kollisionskurs med sin omgivning. Personalen var mycket öppna med att de tyckte att hon var sämre än de andra ungarna eftersom hennes föräldrar var "mördare". De andra ungarna förstod att det var fritt fram att mobba henne, och hon blev utsatt för mycket våld från både ungar och vuxna både på barnhemmet och i skolan. Knessa försvarade sig så gott hon kunde, bet och slogs. Hon rymde ofta från barnhemmet, skolkade från skolan, rotade efter mat i papperskorgar och komposter och fräste som en hunu åt folk som störde henne.

Det hände också att hon balanserade på hustak för att imponera på de ungar som lät sig imponeras av sådant.

När Knessa var 13 år flyttades hon från det könsblandade barnhemmet för mindre ungar till ett hem för tonårsflickor.

Enligt en senare tiders historisk myt, hade Knessa vid tiden då hon skulle flyttas blivit slagen så att hon hade ett blåmärke på kinden, och såg till att skifta ansiktsfärg för att maskera blåmärket. Det innebar att hon kom in på flickhemmet med en ansiktsfärg som var mycket vanlig bland diriler. Och eftersom hon dessutom fortfarande var den krokryggiga dottern till två "mördare", blev hon naturligtvis mobbad även på flickhemmet, och kom att kallas för Dirilmonstret.

Det är extremt osannolikt att en så ung tenorinflicka verkligen skulle kunna hålla kvar en blå ansiktsfärg med viljestyrka i flera timmar, och det finns alternativa förklaringar. Exempelvis kan hon ha målat ansiktet blått, eller så kan hon ha haft en hormonrubbning.

Dessutom är det belagt att Knessa under tiden på flickhemmet helt enkelt hade diriler som specialintresse. Om hon hade det redan när hon kom dit, behövdes knappast ett blåfärgat ansikte för att mobbarna skulle ge henne öknamnet Dirilmonstret.

Knessa gjorde också datoranimerade bilder, avsedda som fiktiva självporträtt som korsade drag från ansett vackra diril- och tenorinhonor. Många av dessa bilder laddade hon upp offentligt. En av dem som laddade ned bilderna var, naturligtvis, Niktor, son till Skejalodik och Tisva, kronprins av Garrutiva.

[Linnea Sandquist]

Berättelsen fortsätter: Kunglig smekmånad

Niktor, Roften och deras fästmör blev kvar på Liptus under hela förlovningstiden. Beträffande Niktor och hans fästmör var det inte så konstigt, eftersom det var ett par honor ur lokalbefolkningen och det fanns saker att förhandla om beträffande dolkar och medhjälpare. Att kronprinsen och den blivande kronprinsessan av Exys bodde i den dirilska delen av Liptus ansågs däremot mindre passande.

Snart utkristalliserade sig en grupp på sju individer som ständigt umgicks med varandra: Roften, Niktor, Noris, Roftens fästmö Olindra, Niktors fästmör Ymma och Tricki samt Ymmas bror Krym.

Niktor gifte sig på Garrutiva med Ymma och Tricki och med Krym som medhjälpare. Roften och Olindra gifte sig på Exys. Gänget var naturligtvis hedersgäster på varandras bröllop, och firade smekmånad tillsammans på Arkas, i den tenorinska delen. Roften och Olindra skaffade ett barn genom konstgjord befruktning. De slumpade barnets kön, och det blev en dotter.

"Faktaruta": Konstgjord befruktning

Det fanns många olika sorters konstgjord befruktning i Trippelmonarkunionen, och många olika anledningar att använda sådan. Den avancerade fertilitetsteknikens högborg var Dokran, där man någotsånär kunde skapa biologiska avkommor till två honor, till två hannar, till betral och tenorin, betral och diril, betral och hukilla, betral och ruggat, tenorin och diril eller tenorin och ruggat.

Med "någotsånär" menar jag dels att ungar skapade på detta sätt ofta fick dålig hälsa, vilket det forskades mycket på hur man skulle undvika utan att för den skull sluta med verksamheten, och dels att det mixtrades så mycket med gener och organeller att det ibland kunde ifrågasättas om det inte snarare var en syntetisk bioteknikunge snarare än en unge med två biologiska föräldrar.

På Exys fanns det gränser för hur mycket man fick mixtra med gener och organeller vid konstgjord befruktning, och dessa begränsningar gällde även för tenoriner bosatta på Arkas och Liptus. Det mixtrande som var tillåtet var dock skäl nog till att många aristokratiska eller eljest rika par valde att skaffa barn med konstgjord istället för naturlig befruktning. Att Roften och Olindra använde den metoden behöver alltså inte säga någonting om deras sexliv.

Med tanke på hur mycket avancerad fertilitetsteknik det fanns, kanske någon undrar varför det verkar ha varit så svårt för dirilerna att komma runt de fertilitetsproblem som orsakades av avvikelser som Muskelbergssyndromet och Sötnossyndromet. Avralin och hennes make hade ju hört till den yttersta eliten, så varför fick de inte hjälp den hjälp de behövde?

Svaret är att den hjälpen i så fall skulle ha innefattat en surrogatmamma. Ingen var ens i närheten av att forska fram en konstgjord livmoder som fungerade för diriler, och Avralins livmoder var en sannskyldig dödsfälla för ett befruktat ägg. Surrogatmödraskap var visserligen inte definitivt förbjudet på Garrutiva, men dirilerna lade så stor vikt vid graviditeten att surrogatmamman skulle ha registrerats som biologisk mor medan de genetiska föräldrarna, i det här fallet Avralin och hennes make, båda skulle registreras som biologiska fäder! Ett sådant upplägg var inte acceptabelt för Avralins kvinnliga fåfänga.

Om problemet låg hos hannen, var det i regel betydligt lättare att kringgå.

[Linnea Sandquist]

Berättelsen fortsätter: Inför Önskefesten

Efter smekmånaden flyttade Niktor och hans familj till Garrutiva och Roften och hans familj till Exys. Emellertid besökte Niktor sina vänner på Exys så ofta att han i praktiken bodde där minst lika mycket som hemma.

Det planerades att kronprins Roften och kronprinsessan Olindra skulle krönas till kung och drottning i slutet av Önskefesten, en flera dagar lång högtid som utspelade sig vart tredje år på Exys. Olindra var fortfarande gravid, men dottern beräknades inte födas förrän två månader efter Önskefesten.

Också på flickhemmet förberedde man sig på Önskefesten. Knessa och de andra flickorna fick skriva önskelistor, som sedan skickades till en välgörenhetssamordnare.

Det här är vad Knessa skrev:

Jag önskar att jag vore en diril på riktigt. Då skulle jag ha haft sju föräldrar istället för två, och om två av dem hade avrättats för mord hade jag ändå haft en riktig familj. Mina fem kvarvarande föräldrar och sju syskon skulle ha delat skammen med mig. Jag och mina syskon skulle ha försvarat varandra.

Och eftersom jag är en hona och dirilerna är polygama, skulle alla hannar älska mig. Jag skulle inte ens behöva balansera på ett hustak för att kunna få vilken pojkvän jag ville. Hannarna skulle slåss om mig och mina systrar, och vi skulle skapa en ny stor familj som ingenting skulle kunna krossa.

En annan flicka skrev att hon ville träffa en kunglig person.

Nu var det så att Olindra var volontär hos välgörenhetssamordnaren, och hon tog med Niktor till flickhemmet. Senare skulle hon komma att betrakta detta som sitt livs största misstag.

[Linnea Sandquist]

"Faktaruta": Nölvoider

Nölvoiderna utvecklades på Atska-Lus nordpol medan malpyorna utvecklades i tropikerna söder om Atska-Lus ekvator. Malpyornas civilisation hade en snabbare teknologisk utveckling, så malpyorna underkuvade de nölvoidiska stammarna.

Nölvoiderna påminner till utseendet om tenorinska barn, men honorna har vingar och kan flyga, och hannarna är i snitt något större än honorna. Vissa nölvoider har grönaktig hy. Malpyorna trodde först att hannarna och honorna var olika arter. Hannarna kallas för nolfer och honorna för nölvor. Nölvoiderna har kroppslig alstring av ljuseter, som de kan använda för att dela minnesbilder med andra nölvoider.

(Nölvoiderna är naturligtvis inspirerade av gelflingarna i Netflix-serien The Dark Crystal: Age of Resistance).

Eftersom de båda polkristallerna, Atska-Lus stora ljuseterkällor, håller på att bli utslitna, har malpyorna under Trippelmonarkunionens tid i allt större utsträckning börjat suga ut nölvoider på ljuseter. Det gjordes på experimentell nivå redan före Trippelmonarkunions tid.

Berättelsen fortsätter: Önskefesten

Niktor och Olindra kom till flickhemmet, där elva av de tolv flickorna var samlade för att ta emot presenter. Därinne fanns också, utöver personal, i enlighet med traditionen, en tenorinhona utklädd till Önskefen. "Önskefen" kallade dramatiskt in tenorinernas kronprinsessa och dirilernas kronprins under presentutdelningen. Niktor tänkte att önskefen såg ut som en förvuxen nölva.

Gästerna presenterades för flickan som hade önskat sig att få träffa en kunglighet. Niktor frågade efter flickan som önskat sig att bli en diril, och fick höra att hon var sjuk. En annan flicka gav honom en vägbeskrivning till Knessas rum. Niktor gick dit, och hittade Knessa gråtande på sängen.

Niktor: Är det gråtvirus?

Knessa: Nej, mobbning och barnmisshandel!

Niktor lyfte Knessa i famnen och bar henne till samlingsrummet och konfronterade de andra med vad som hade sagt. En personalkärring svarade: "Men nu är det så att Knessas diagnoser gör så att man inte vet var mytomanin slutar och vanföreställningarna börjar. Man kan aldrig utgå ifrån att hon talar sanning, och ingen har gjort någonting otillbörligt mot henne."

"Exakt vilken av mina diagnoser gör att allt jag säger räknas som lögn?", frågade Knessa.

"Men lilla vännen, sluta upp nu med att förstöra den fina feststämningen", blev svaret.

"Jag önskar att alla här ska dö!", tjöt Knessa.

Niktor bar iväg Knessa. "Du kan vara lugn. Alla levande varelser dör förr eller senare", sade han.

Sedan pratade Niktor och Knessa länge med varandra, och han fick veta både hur hon hade det, vad hon hade för diagnoser och att det var hon som hade gjort hans favoritmjukporrbilder.

[Linnea Sandquist]

Berättelsen fortsätter: Början till en brytning

Det första Niktor gjorde när han kom tillbaka från flickhemmet, var att läsa på om Knessas diagnoser. Han fick snabbt med sig Noris, som också befann sig på Exys, på dessa studier. Niktor och Noris kom fram till att Knessas diagnoser varken innefattade mytomani eller vanföreställningar.

De började också studera fallet med Knessas föräldrar och mormor och den galne prästen och Aromrams dolk.

Roften och Olindra tyckte att Niktor och Noris borde "bara släppa" allt som hade med "den där flickan" att göra, för nog borde väl hennes vårdare känna och förstå henne bättre än två rymdvarelser, som den ene bara hade träffat henne en gång och den andre inte alls. Och de blev irriterade när Niktor och Noris till och med kom för sent till kröningen, efter att ha jagat kunskap om Knessas diagnoser och bakgrund.

Niktor skickade in en anmälan till en myndighet, vilket resulterade i att Knessa hamnade på ett annat hem, nu för honor med psykiska funktionshinder.

Niktor nöjde sig dock inte med det. Han ville att Knessas föräldrar skulle få upprättelse och att hans egen släkt skulle få tillbaka Aromrams dolk. Dessutom hade han fortsatt kontakt med Knessa. Denna kontakt innefattade både sexsnack med Knessas alter ego Rodka27 och seriösa diskussioner.

Knessa kom bättre överens med de andra boende nu än tidigare, men knappast med personalen, som behandlade de boende som skit. (Ja, visst är tenorinerna människolika?)

Roften, Niktor och Noris hade några övningar med Triadskeppet, där de råkade ut för strul som de inte hade råkat ut för på länge. Samarbetet mellan Roften och Niktor gick inte längre friktionsfritt.

[Linnea Sandquist]

Berättelsen fortsätter: Till svars inför Dynastirådet

På något sätt - antingen det nu var genom Triadskeppet, ett datorintrång eller att Niktor berättade det frivilligt - fick Roften vetskap om vilka snuskiga saker Niktor och Knessa hade skrivit till varandra. Han reagerade mycket starkt och ville i Dynastirådet förklara Niktor persona non grata (alltså förvisa honom till Garrutiva och sedan vägra att acceptera honom som diplomatisk representant i kontakten mellan Garrutiva och Exys).

De andra fyra kungarna och fem drottningarna i Dynastirådet var mycket tveksamma till detta. Niktor var ju både sin civilisations tronarvinge och en av förarna till Triadskeppet. Att åtala honom var av samma skäl nästintill otänkbart.

Niktor kallades in till ett hemligt möte med Dynastirådet för att svara för sitt brott. Niktor svarade med motbeskyllningar: Någon i Dynastirådet hade begått grövre brott mot Exys lagar, och domstolarna och polisväsendet på Exys var genomkorrupta och ineffektiva, och barnhemmen och vårdhemmen där var under all kritik, och att Aromrams dolk låg i ett av Exys-polisens arkiv var hädelse mot Zera och därmed en diplomatisk skymf mot Garrutiva.

Han sade också, troligen med ett högt uppskruvat tonläge, att Knessas föräldrar Niktus och Karadne borde få postum upprättelse och att alla myndighetspersoner som varit inblandade i fallet borde spetsas på pålar.

Pålspetsning var maxstraff i Garrutivas lag, men tillämpades nästan aldrig vid den här tiden. Det var mycket länge sedan denna sedvänja funnits någonstans på Exys.

De fyra äldre kungaparen suckade bara åt Niktors vredesutbrott, och fortsatte sedan att förhöra honom om hans samröre med Knessa. Niktor svor på att de inte hade haft något sexsnack IRL och att han varit tydlig med att han riktade sig till det digitala alter egot, och kunde påvisa det i texten. Han fick höra att det ändå var djupt olämpligt att skriva så till ett alias bakom vilket han visste att det fanns en minderårig tenorin.

Resultatet blev att Niktor lovade att inte skriva något mer snusk till Rodka27 mot att han fick Aromrams dolk, och att Niktor och Roften var ännu mer osams med varandra när de lämnade mötet än de varit innan. Roften drabbades dessutom av en depression, som enligt en hjärnscanning troligen var utlöst av svår stress.

[Linnea Sandquist]

Historisk återblick: Diralacka

När månarna krockade och månflisan föll och skapade Måneterklyftan på Garrutiva, ledde det från början till massdöd i och massflykt i och kring länderna Harrit och Ludgarr. Kort därefter framträder i de historiska källorna en stam vid namn Diralacka, som gjorde anspråk på härstamning från Harrits kungaätt.

Detta var under den förindustriella eran, då de flesta diriler var herdar eller jägare.

Diralacka var ständigt i krig mot andra stammar, och flydde till trakterna runt Måneterklyftan för att undkomma utrotning till följd av dessa krig. De var alltså till att börja med inte särdeles framgångsrika. Två saker ändrade på detta:

Den mest mytomspunna av dessa saker var när en Diralacka-hanne vid namn Nobzik klättrade ned i Måneterklyftan och gjorde sig berömd för en rad stordåd.

Nobzik var yngst i sin familj, och hade Muskelbergssyndromet. Hans mor var en änka i en ålder då dirilhonor vanligen inte längre var fertila. Det kom att gå rykten, som länge var officiell historieskrivning, om att Nobzik var son till månguden. Denne ska ha dräpt den diril som officiellt var Nobziks far och parat sig med modern. Senare lades också till att det var genom Zeras direkta ingripande som detta trots honans höga ålder hade lett till graviditet.

Nobzik är mest känd för att ha dräpt s.k. måneterbestar, alltså varelser som blivit förändrade till oigenkännlighet av måneter och som därtill var farliga och aggressiva. Han krigade, naturligtvis, också mot andra diriler.

Den andra saken som förvandlade Diralacka från en stam till en kejsardynasti och ett imperium, var att man lärde sig att ljuseterhärda klingor. Det typiska ljusetervapnet var en svärdsklinga fäst på en lång stav (jfr. det japanska vapenslaget naginata).

Nobzik levde ett långt liv. Till saken hör, att muskelbergsdiriler generellt tål ljuseter bättre än andra diriler. Två saker som normalt leder till ett kortare liv ledde alltså i det här fallet till ett längre liv. Efter Nobziks död antog Diralacka-imperiet det styrelseskick som med endast smärre modifikationer stått sig ända tills Avralin lät sluta igen Måneterklyftan och utse sin brorson Niktor till kronprins.

Kronprins Niktor hade dock namn efter en senare dynastigrundare: Niktor Eldbest, en ledare som stod för brutala och storslagna imperieambitioner och sträng rättvisa.